Har ni också sett ett nytt slags leende hos Daniele De Rossi den senaste tiden? Sen den där vansinniga språngmarschen och gestikulerandet efter Stefano Okaka i Sienamatchen har man sett honom bara skrattande på planen, avslappnat, som omväxling till de vanliga avgrundsvrålen och upppumpade venerna efter målen.
Jag är nog för långsam för det här. Jag vet att jag har sagt förut att det är en sån kliché att allt går så fort upp och ner i Roma, men att det verkligen är så. Nu när vi inte har förlorat på 20 matcher och tillfäligtvis är sex poäng bakom Inter, minns jag fortfarande hur deprimerande det var att gå till stadion för bara några månader sen, hur folk var så trötta på allt att de inte ens brydde sig om Roma vann. Eller, de startade en passionerad visselorkan MOT Mirko Vucinic när han gjorde mål.
Jag minns allt det där, så jag tänker inte ens på ligaskölden, bara njuter av segrarna.
Nu är det förstås helt annorlunda på stadion. Idag hade ju Roma speciella alla hjärtans dag-rabatter, och det lär ha varit uppemot 40 000 på Olimpico. Det kanske kan vara ett tips om hur man kan få tillbaka folk till stadion (sänk priserna) på ett lite lättare sätt än att bygga en massa nya arenor över hela landet.
I alla fall märktes det att de var där, till och med över en påver stream kände man stadions värme.
På bloggen Stadi&Business har de förresten lagt ut gamla bilder på Olimpico, eller Olimpicos föregångare är kanske mer rätt. Jag medger att jag har en stor svaghet för fascistisk arkitektur, men den första stadion, Lo Stadio dei Cipressi, måste vara den allra vackraste. Tjusigt med de höga kolonnerna, och den stora mosaikrundeln som fortfarande ligger just utanför arenan, måste ha varit så vacker när den kom mer till sin rätt i förhållande till omgivningen.
UK
FR
DE
ES
IT
RU
PL
CN
AR
ASIA
AU
TR
You are logged in as administrator
Kommentarer
Uppdatera
0 Till 0 0