• Rabbia romanista...

  Föregående

• Ultras Danielino...

  Nästa

Chi tifa Roma

Det fanns en speciell hemmason på matchen i Verona förra söndan. Damiano Tommasi. Han hade tagit med sin sin treårige son, övertygad romanista, till bortaläktaren. Ungen sov just när målen gjordes, men varken han eller hans far, en av de få spelare i den här världen som har upplevt en ligavinst med Roma, kommer nånsin att glömma den dagen, sa Tommy efteråt till Il Romanista.

– Jag känner verkligen till hur speciell den gulröda passionen är, men något liknande som det som hände i söndags har kanske hänt väldigt få gånger förut. Det var en fantastisk känsla, att höra dem sjunga sådär i 90 minuter.

I ett ögonblick medan matchen fortfarande pågick, när Milito hade gjort mål och drömmen var krossad, stannade Francesco Totti upp på planen och tittade på sina tifosi. I fredags skrev han om det i Corriere dello Sport.

"Bara tanken på att alla de där supportrarna, alla de där familjerna hade givit sig av från Rom med få garantier och mycket hopp fick mig att känna mig ännu mer stolt över att vara den här stadens kapten och representant. De på läktaren har förtjänat fansens scudetto och det får ingen glömma."

Och Totti grät, han gråter oftare och oftare nuförtiden, och Daniele De Rossi grät. Inte av besvikelse, sa Danielino, han som är mycket allvarligare än den andra kaptenen.

– Jag tittade på stadion, folket, alla de där personerna förälskade i Roma. De är som jag, jag är som dem. Jag kände tyngden av det ansvaret, sa han.

I intervjun direkt efter matchen sa DDR också att vi kanske aldrig kommer att få se någonting sånt som det i Verona mer, på grund av "absurda lagar".

Jag vet inte om ni minns hur det var i höstas, hur det var totalt deprimerande att gå till stadion. Jag minns, för jag gick dit. Jag var där när de kastade tillbaka Tottis tröja från kurvan, när publiken visslade ut Mirko Vucinic för att han hade gjort mål. När inte ens protesterna längre var särskilt passionerade, alla var bara trötta på allt. Ingen brydde sig om Roma vann eller förlorade.

Och nu: TVÄRT OM. Gulröda karavaner till Bari, till Parma och Verona, trots att Inter inför de två sista egentligen redan hade tagit tillbaka scudetton. Alla som berömmer banderollen i Verona: "CHI TIFA ROMA NON PERDE MAI", den som hejar på Roma förlorar aldrig.

Mister Ranieri har påpekat just detta som hans största bedrift: att närma laget och supportrarna igen. När han kom, berättade han häromdan, trodde han att han skulle hitta ett delat lag, men istället var spelarna ledsna. "Mister, stadion har aldrig varit såhär tom!"

Till Verona åkte inte bara ultras, det var gamla, unga, kvinnor, män, barn, familjer – exakt de som de alltid säger att de vill ta tillbaka till stadion. Ändå hade antagligen väldigt få av dem kunnat köpa sina biljetter med det system som kommer att införas nästa säsong.

Totti skriver också om det i sin artikel i tidningen. "Jag tror att alla tifosi har rätten att följa sitt hjärtas lag på bortamatch utan begränsningar...  En av de finaste sakerna med fotboll är att vakna på morgonen, förbereda sina barn och ta med dem på bortaresa för att följa laget man har i hjärtat. Och att följa Roma är ännu finare. Om supportrarna gör fel ska de sanktioneras men de måste ha möjligheten att manifestera sin tillhörighet till vårt lag, utan att förglömma att de också bidrar starkt till den lokala turismen."

Nästa säsong ska alltså la tessera del tifoso införas, och för att kunna köpa biljetter till bortasektionerna måste man ha detta kort, som man bara kan få om man har fått klartecken från polismyndigheten att man inte har en "DASPO", alltså avstängning från stadion, eller har dömts för stadionrelaterade brott de senaste fem åren. Romas kort kallas för "AS Roma privilege card". Det är ett kreditkort och ID-kort i ett.

Enligt inrikesministeriets hemsida ska la tessera del tifoso hjälpa till att skapa en kategori av "officiella" supportrar. Som alltså både kan handla (med kreditkortet) och identifieras (med fotot på kortet).

Om det som inrikesministeriet har sagt verkligen händer: att man bara får köpa säsongskort och bortabiljetter om man har la tessera del tifoso, då kommer vi alltså få se ännu tommare läktare nästa säsong. Dels på grund av att de som oftast åker på bortamatcher i stora antal kommer att bojkotta kortet, dels för att: vem kommer att orka gå igenom hela proceduren att skaffa sig det? Hur många av de som åkte till Verona brukar ens gå regelbundet till stadion?

Redan nu finns det ju en farsartad mängd olika åtgärder för att begränsa tillgången till arenorna. Olika läktarsektioner kan stängas av, biljettförsäljning kan begränsas till en stad, en provins, en region, antalet biljetter som man får köpa kan vara olika. Jag har en känsla av att kortet inte kommer att ersätta allt det här regelsnickrandet, utan bli ytterligare en tråd i härvan. Ingen verkar heller ha tänkt på att den som inte kan köpa biljett till bortasektionen antagligen kommer att köpa biljett till en annan sektion om hon vill se matchen tillräckligt mycket.

Som Cristiano Militello från Striscia la Notizia, en av de journalister som mest har engagerat sig i repressionen på fotbollsarenorna, påpekar så har Italien väldigt tydligt valt vägen att registrera människor. Redan sedan länge med personliga biljetter, och nu ska den slutgiltiga lösningen vara ett identifikationskort som garanterar att du är ostraffad och officiell.

Romas president fick frågan om kortet igår. Det framgick ganska tydligt att Roma inte direkt har velat införa la tessera del tifoso men helt enkelt har gjort vad inrikesministeriet har bett dem om, men annars var hennes svar oklart. "Det är någonting som måste redas ut, vi måste kanske förklara bättre, på ministeriet arbetar de för att förbättra kortet."

I Curva Sud är de emot kortet och tänker inte skaffa det. Vad som kommer att hända när säsongskortsförsäljningen sätter igång återstår att se.