• Knäckt...

  Föregående

• Zárate i curvan...

  Nästa

Oh Maurito mio...

...hur kunde allt gå så fel?

När du hade bollen stannade vi upp och trodde på en ljusare framtid. Du var allt Lotito inte är. Du var drömmar och visioner, guld och gröna skogar. 

Du var Lazio.

Oh Maurito, nu är du inte mio längre. Är det din framgång? Jag undrar om din gest till curvan var på riktigt, om du är större och vackrare än en nedflyttningsstrid.

Du försöker. Jag hoppas, men tror inte.
Du skriker. Jag hör dig, men känner inte.
Du gråter. Jag ser dig, men förstår inte.

Bara du kan berätta varför.

Oh Maurito, om du inte passar in måste jag låta dig gå. Du var allt Lotito inte är. Du var drömmar och visioner, guld och gröna skogar. Det blir inte lätt, men jag har inget val.

En plats finns fortfarande kvar i mitt ljusblå hjärta. Ditt måste ha samma färg för att du ska kunna hitta den. Och jag lovar dig Maurito, i slutänden är den värd mer än 100 mål. För Lazio och Laziali reser sig alltid. Och glömmer aldrig.

Oh Maurito, hur jag önskar att du hittar hem.