Sitter på kontoret och avrundar en hektisk men rolig vecka. Har knappt hunnit reflektera över de två bedrövliga förlusterna som i stort sett sänkte allt möjligt hopp som fanns och skickade ner Lazio i avgrunden igen.
0-3 på en kvart mot Atalanta.
Floccari skadad en månad.
Ute ur italienska cupen.
Ingen aktivitet på transfermarknaden.
Misstänker att alla känslor kommer, som Per Gessle hade sagt, på en och samma gång i kväll. När jag sitter där och ska försöka äta någon slags middag lär jag inse att allt är på väg att gå käpprätt åt skogen. Och att det egentligen inte är någon idé att äta när det är så.
Davide Ballardini visar prov på förvånansvärt stort lugn för att förfoga över ett så pass formsvagt lag. Chievo i helgen känns som nyckelmatchernas nyckelmatch. Utan Matuzalem och Floccari är centrallinjen obefintlig. Och med en backlinje som läcker som ett såll för tillfället kan precis allt hända.
Jag vill inte minnas Chievo hemma i fjol, men det är svårt att låta bli...
Det är riktigt tungt just nu.
UK
FR
DE
ES
IT
RU
PL
CN
AR
ASIA
AU
TR
You are logged in as administrator
Kommentarer
Uppdatera
0 Till 0 0