• Romersk humor...

  Föregående

• Arrivederci...

  Nästa

Jag älskar Rom

Gick av skiftet i går, och första lediga dagen är i stort sett avklarad. Nyss hemkommen från en restaurang-visit med ett par vänner. En god kättbit, husets röda och en svalkande kall öl. Det tycker jag att man ska kunna unna sig ibland.

Problemet är att jag alltför ofta blir sentimental under sommarnätter som dessa. Längtar efter Rom. Å det grövsta. Egentligen borde jag inte spela italiensk musik as we speak, men kan inte hålla mig. Det var alldeles för länge sedan jag var nere och hälsade på nu.

Jag köper argumentet om att Rom inte är världens mest turistvänliga stad, likväl som jag förstår argumentet att jag enbart dyrkar den för att mitt lag kommer därifrån. Men jag hävdar fortfarande det finns fantastiska saker att upptäcka under ytan och att det därför är världens vackraste stad. Jag kanske hade tyckt likadant om London om jag höll på West Ham. Inte vet jag, men faktum är att jag är Laziale och inte  West Ham-supporter.

Låt mig använda ett exempel:

En kväll fick jag ett sms från en lärare på skolan där jag pluggade under en period. "Vi ses vid Piazza del Popolo”, löd det. Sagt och gjort. Jag stoppade på mig mobilen, ringde en vän och tog ut pengar vid bankomaten innan jag gav mig av på den kilometerlånga promenaden (eller kanske längre, men det kvittar).

"Dove andiamo?", frågade jag läraren när jag kom dit. "Frascati", svarade han innan vi satte oss i bilen. Han körde ut oss till en av de vänligaste stadsdelarna jag någonsin sett. Där åt vi middag, kollade på ett liveband och hade jävligt trevligt. När klockan blev 03.00 bestämde vi att det fick vara nog. Läraren körde hem oss till våra respektive bodstäder - jag i Prati, hon vid Piazza Bologna - och hälsade god natt från bilen.

Nästa dag var det vardag. Vi sågs i skolan klockan 10.00 och hälsade glatt innan vi satte igång med språklektionerna.

Jag menar... Collessum, Forum Romanum och Villa Borghese är inte Rom för mig. Den där kvällen däremot är så mycket Rom det kan bli. Fullständigt jävla underbart. Jag påstår inte att jag har fått vara med om något unikt, men jag påstår att jag fått ett minne för livet och att jag lyckats ta reda på vad jag ser som total frihet, libertá.

Min poäng?

Grazie Maurí. Grazie per sempre.