• Lazio under attack - i...

  Föregående

• Nu ska kontraktet säkr...

  Nästa

En storm i ett vattenglas

Nu jävlar tog det hus i helvete.

Det är inte konstigt att folk har en åsikt om vad som hände på Stadio Olimpico i går, men jag måste ändå säga att jag är förvånad av omfånget.

Jag visste inte att så många brydde sig om Lazio! Kan inte ta det som annat än en komplimang.

Mina Laziovänner i Rom har offrat allt för Lazio. Tid, pengar och en känslomässigt stabil tillvaro. I söndags var de på fest på Olimpico. En klang- och jubelföreställning i romersk ironi och en demonstration i att rivaliteten i Rom är något utöver det vanliga. En chans att skratta åt eländet och samtidigt rädda staden från en gulröd invasion i sommar.

Hur skulle mina vänner ha mått om Lazio vunnit? Kontraktet var säkrat. Jag tror inte att många tifoserie hade önskat se lokalrivalen vinna i det läget. I synnerhet inte den gulröda. Därför blir det extra märkligt när kritiken kommer från det hållet.

Men, säger några, det är inte där problemet ligger. Det är snarare att Laziofansen jublar när Inter gör mål och buar ut sin egen målvakt när han gör en räddning. ”Ett hån mot sporten”, säger några. ”Absurt”, säger andra.

Sakta i backarna, säger jag. Det framställs som att Laziali stod på barrikaderna och fick frispel när laget gick till anfall. Så var det inte. Historierna och bilderna från stadion säger något helt annat. Och till skillnad från många tror jag att spelarna förstod det, eftersom de trots allt applåderades i samband med bytena och att buropen gjordes av leende supportrar.

Säg att jag rent hypotetiskt har fel. Det har jag inte, men ändå. Varför blir Laziopublikens behandling av de egna spelarna plötsligt ett universalt "problem"? Jag hajar inte. Lazio har aldrig varit uppmärksammat på det här sättet. Det är inte något olagligt som har skett.

Varför detta behov av att tala om för en Laziale vad som är moraliskt rätt eller fel? Om Laziali är onda  - hjälper det? Är det lättare att hålla på det egna laget då? Nä, det är lönlöst. Ingen av mina romerska vänner kommer att lyssna på en lektion i etik och moral. Än mindre våndas i hemlighet åt det faktum att de hoppades på Interseger i söndags. Det kommer inte att hända.

Bättre då för alla inblandade att fokusera på sådant som går att påverka. Att vinna viktiga matcher, exempelvis. För Lazios del handlar det om Livorno i helgen.

Och på temat att Laziospelarna saknade de där extra procenten för att kunna vända ett 0-1-underläge mot Inter finns inte mycket mer att tillägga till Hosseins kommentar efter mitt förra inlägg. Klart som korvspad att spelarna inte kunde gå för fullt och att de påverkades av stämningen på läktarna.

Men - det är långt ifrån första gången det händer i Italien. Det finns till och med exempel på hur även Roma har förlorat matcher där Lazio hade gynnats av en gulröd seger. Jag lägger ingen värdering i det utan gör bara ett simpelt konstaterande.

Nu är det fokus på de två sista matcherna.