• Franska Öppna-feber...

  Föregående

• Joaquin Boghossian...

  Nästa

Bitter Ballardini får storhetsvansinne

När Lazio besökte Borås i inledningen av säsongen hade jag tyvärr inte möjlighet att närvara på annat än själva matchen. Som tur var hade ett par vänner den möjligheten, vänner som berättade att de haft ett långt samtal med mister Davide Ballardini på spelarhotellet dagen innan match.

Så, hur verkade han vara, undrade jag.

Jo, de hade tydligen blivit positivt överraskade av Ballardinis egenskaper som människa. Han var gift med en svenska också - påpekade de - och någon månad efter deras samtal framkom det i en intervju med Gazzettan att han läst Stieg Larssons romantrilogi.

Bara en sån sak.

Well well, tänkte jag, här har vi fått en riktig guldklimp. En man som står med båda fötterna på jorden och som med sina svenska influenser kan stå pall för trycket när det blåser i Rom. Likt Svennis.

Jag kunde inte ha haft mer fel.

Det började strålande för Ballardini med en supercuptitel, två ligavinster och seger i kvalet till Uefacupen. Då hade jag inte räknat med att samme tränare sex månader senare skulle ta upp Lazio-Elfsborg som ett av tre exempel på att Lazio faktiskt spelat bra fotboll under hans regi.

Sanningen är att Ballardini tappade kontrollen fullständigt. Han skickade in spelare på alla möjliga positioner, han gick till angrepp mot Zárate och bokstavligen krävde förstärkning under vintermercaton. Samtidigt vidhöll han att beslutet att låta Cristian Ledesma sitta kvar på bänken var ett "scelta tecnica".

När Ballardini fick sparken efter förlusten mot Catania valde han att gå in i silenzio stampa. Motiveringen: "Jag pratar när det är läge".

I efterhand måste man ge honom cred för det. Men i övrigt har jag tappat all respekt för Davide Ballardini efter att ha läst La Gazzetta dello Sports intervju med honom i dag. Det märks att mister Ballardini är riktigt bitter och har ett stort behov att hävda sig. Inte helt oväntat berättar Ravennasonen även att han var tvungen att acceptera Lazios plan när han skrev på kontraktet i juni 2009.

Fair enough Davide, vi vet att du inte fick de förutsättningar du förtjänade. Men faktum kvarstår att du aktivt valde att försvara klubbledningen och därmed inte ställa dig på supportrarnas sida. Du trodde att det skulle rädda ditt jobb, men du hade jättefel. Lotito är ingen vanlig klubbpresident, och Lazios supportrar är inte lättlurade.

"…och i Rom har jag vunnit en titel. Mitt namn kommer för alltid att vara inskrivet i SS Lazios historia…"

Såna citat hjälper inte, de gör bara saker och ting värre. Det funkar inte att kliva in och claima en titel som till störst del tillhör Delio Rossi och supportrarna. Respektlöst är bara förnamnet.

Jag försvarade honom in i det sista och skyllde misslyckandet på Lotito. Nu är jag tämligen säker på att Davide Ballardini aldrig någonsin hade kunnat vara rätt man för Lazio.