• Barcelonas plats i his...

  Föregående

• Återkomsten, internati...

  Nästa

Spelskandalen? Business as usual ...

Jag lyssnar på Domenico Modugno.

Jag lagar mat och dricker rött från klacken.

Jag tvättar kläder och märker att min långärmade Tacchini-piké är trasig i sömmen.

Jag läser om en skandal som rullas upp i den italienska fotbollen.

Allt är med andra ord som vanligt. Business as usual i en värld som inte är bara god och inte bara ond.

Det hela började med att fem spelare blivit sjuka efter Cremonese-Paganese den 14 november. Hemmalagets klubbdirektör Sandro Turotti anade oråd och anmälde det hela till polisen, som kom fram till att Marco Paoloni, hemmalagets målvakt, lagt lugnande medel i det egna lagets vattenflaskor. Spelarna mådde inte alls bra under matchen och det fortsatte efter densamma. Lagkaptenen Andrea Zanchetta, tidigare i Lecce, blev så dålig på väg hem från stadion att han till slut körde av vägen.

Paolonis nedpetade lugnande medel, Zanchetta av vägen, 16 arresterade, tandläkaren i Ancona och spelsyndikaten med namn som zingari, bolognesi och milanesi är fakta. Precis som att uppgjorda matcher alltid har funnits och alltid kommer att finnas. När de koms på och utreds finns det alltid en massa uppgifter som är rent skitsnack. Saker och ting låter på ett sätt i utskrivet eller avlyssnat format, men verkligheten är ofta en annan. Mycket är dessutom skryt från personer som vill låta som om de har mer att säga till om än vad de i själva verket har. Så var det när calciopoli utreddes och så är det nu.

Jag väljer att dela in uppgjorda matcher efter varifrån initiativet kommit.

1 - klubben/klubbarna, d v s en överenskommelse på klubbdirektörsnivå.

2 - en inflytelserik grupp spelare i laget.

3 - en enskild spelare i ett lag, som med egna avgörande handlingar ser till att det blir ett visst resultat genom att t ex tappa in bollar.

4 - spelsyndikat som tar kontakt med en eller flera spelare i laget och får dessa att gå med på att se till att det blir ett visst resultat.

Som jag uppfattar det handlar skandalen som nu rullas upp om punkterna 3 och 4. Enskilda spelare, t ex den djupt indragne målvakten Paoloni, agerar på egen hand eller på uppdrag av ett spelsyndikat. Det är allvarligt nog, men inte lika allvarligt som det som faller under punkterna 1 och 2. I de fallen är fler och viktigare personer involverade. Domaren är alltid en del av överenskommelsen i punkt 1 och i fallen 1 och 2 vet t ex alltid lagens kaptener om vad som är i görningen.

Betyder det att jag förringar det inträffade? Nej, jag ser det som en del av en värld som inte är perfekt.

Betyder det att jag struntar i att familjer som Paolonis mer eller mindre går under? Nej, jag ser det som djupt tragiskt.

Betyder det att italiensk fotboll kommer att dö? Nej, den italienska fotbollen är starkare än så.

För Italien är det inträffade bra, trots allt prat om att skandalen drar landet i smuten. Man avslöjar ju en spelskandal och gör saker och ting lite, lite bättre. Sedan är det ju bra för det italienska landslaget. Gli Azzurri går ju som bäst när det är som mest turbulent.