Moderne Pehrsson, spelgeniet Svensson, arvtagaren Hiljemark och ... munkaveln

Moderne Pehrsson, spelgeniet Svensson, arvtagaren Hiljemark och ... munkaveln
Den 26/05/2011 klockan 18:10


Djurgården och Elfsborg väntar där en halvtimme från redaktionen i Sundbyberg och jag är nyfiken. Jag har varit nere och guidat Lecce till nytt Serie A-kontrakt och har därför ännu inte sett med egna ögon vad Magnus Pehrsson betyder för Djurgården. Det är dessutom dags för guldfavoriten Elfsborgs första framträdande i Stockholm för säsongen.

Pehrsson påstås vara en modern fotbollsledare, men hann knappt börja sin icke spelar-bana på allvar innan det blev Danmark och en klubb utan pengar. Nu har moderne Pehrsson flyttat hem till fadershuset och fått rollen med stort M. Han är inte bara tränare, utan manager. I min värld ställer den rollen till det och det rejält. Den kommer kanske inte alltid att göra det, men den gör det här och nu eftersom rollen i bästa fall är under inkörning i Sverige. Svensk fotboll, som fortfarande håller på att lära sig vad det innebär att ha en sportchef i organisationen, håller alltså på att baxa in ännu en roll. Och det en roll som griper över både sportchefs- och tränarrollen. Det är lätt att vara skeptisk.

En tydlig poäng med att ha en sportchef och en tränare är att sportchefen står för ett mer långsiktigt tänkande. Sportchefen är mer långvarig i organisationen än tränaren och garanterar det sätt som klubben valt att spela fotboll på. Med bara en manager blir det annorlunda och det vill till att det finns andra personer i organisationen som balanserar managern. Det vill också till att klubben verkligen vet hur man vill spela. Det är det som bekant si och så med i Sverige, där de allra största klubbarna visar upp en kronisk oförmåga att programmera sin A-lagsverksamhet på lång sikt. Jag är alltså skeptisk till den All-makt-åt-Tengil-mekanism som managerrollen för med sig.

För mig är Djurgården mot Elfsborg lika med Pehrsson vs Andreasson och två olika sätt att organisera sig. Elfsborg har haft total kontroll på sin organisation och är ett föredöme med sina tydliga roller och långsiktiga lösningar. Ikväll är jag nyfiken på fyra grejor hos de gulsvarta - Anders Svensson på det tillbakadragna mittfältet, Svensson-arvtagaren Oskar Hiljemark, fyrbackslinjen som läcker mer än vad man hade kunnat tro och så ... munkaveln.

Svensson är den ende i det här landet och i den här ligan som vet hur man rattar ett tillbakadraget mittfältet och det är alltid ett nöje att studera honom. Han ligger rätt, ser till att ha tiden, kan slå passningen och vet när det är dags för kapningen. Spelförståelse när den är som bäst, men det kommer att komma en dag när den snart 35-årige Svensson börjar tappa.

Hiljemark påstås vara Svenssons arvtagare och jag vill se hur han rör sig. Mitt självpåtagna specialuppdrag under säsongen är ju att inventera den där tillbakadragna innermittfältsposition som är så viktig och se hur det står till i skuggan av Anders Svensson. Positionen mår bäst när den tolkas av någon med stor rutin och Hiljemark är ung.

Elfsborgs backlinje släppte in många mål ifjol och det var ett uttalat mål att släppa in färre i år. Men, säsongens fyrbackslinje läcker betänkligt och det inte utan att man funderar på om det är så att den fungerade så länge som Teddy Lucic var hyfsat fräsch. En övertygad lag-bygger-man-bakifrån-anhängare som jag vill se vad det är som händer.

Haglund är i allra högsta grad involverad även i den fjärde och sista grejen jag inte kommer att släppa en nanosekund där på Stadion. Munkaveln. Den som spelgeniet Svensson berättade att han fått av sin tränare och som tränaren direkt dementerade att han någonsin satt på sin lagkapten. Gurglet mellan Svensson och Haglund är unikt. Det är första gången som personer som är grundbultar i "det nya Elfsborg" inte är överens utåt. Man har självklart haft diskussioner och inte alltid varit överens internt under den era som går under namnet "det nya Elfsborg", men utåt har man alltid slutit leden och varit en gul mur.

Från Borås-håll hör jag att det hela bara handlar om en grinig spelare och missförstånd. Ingen rök utan eld säger jag och konstaterar att klubbdirektör Andreasson såklart har planerat för tiden efter Haglund. I elitdelen av klubbens ungdomsverksamhet hittar vi Jan Mak, Klas Ingesson, Tobias Linderoth och Jesper Bengtsson. Andreasson har alltså glöden, elden eller vad det nu är under kontroll på samma sätt som hans mittfältsgeneral kontrollerar det där innermittfältet.