Hamrén sågar, jag tvivlar

Hamrén sågar, jag tvivlar
Den 08/06/2012 klockan 14:22


Roma presenterar offensivprofeten Zeman som ny tränare och Erik Hamréns Sverige angör Kiev. Det känns som om de båda händelserna hör ihop. Två geografiskt skilda övningar med stora förhoppningar, men med försvarsfrågetecken ännu större än de stora förhoppningarna.

Jag tycker inte om när försvarsspel sätts på undantag och inte ges rätt fokus. Jag blir irriterad och nu är det Hamréns svenska landslag som irriterar mig. Sverige har spelare (både i backlinjen och på mittfältet) som gör att laget skulle kunna försvara alldeles utmärk även om det också anfalls, men förbundskaptenen vägrar. Orkar Hamrén inte spela in en backlinje eller vill han inte? Frågan är befogad eftersom Hamrén generellt är mycket intresserad av att landslaget inte stelnar i en på förhand given formation. Kanske att det synsättet kan göra underverk framåt, men bakåt? Tillåt mig tvivla.

Hamrén hoppas att försvarsspelet, trots den omilda behandling, faller på plats i själva slutspelet. Mikael Lustig unikt offensiv till höger, Olof Mellberg tjurskallekrigande i mitten, Andras Granqvist kontrollerad där bredvid och Martin Olsson som en raket till vänster. Tillåt mig tvivla.

Det är tjänstefel att låta både Lustig och Martin Olsson starta om en match behöver vinnas. Lustigs defensiv är inte speciellt mycket bättre än Olssons, men hans offensiv har fungerat utmärkt bra i det här svenska landslaget och därför skall han starta. En defensivt tveksam back ytterligare gör att Hamrén ber om att bli straffad. Olssons svaga defensiv blir ett hot mot det egna laget och hjälpbehovet ute till vänster kommer att få återverkningar centralt i banan. Tillåt mig tvivla.

Jag tvivlar inte på lösningen på Hamréns självförvållade problem. Låt Jonas Olsson ta plats ute till vänster och se till att ”ingen jävel över bron!” gäller där ute istället för ”full fart framåt!”. Det finns också ett drömscenario. På italienska handlar det om svaret på frågan ”vem blir det här slutspelets Materazzi?” Den svenska översättningen låter en gammal Andreas ta Materazzis plats och lyder ”vem blir det här slutspelets Jakobsson?” Jag pratar om den där försvararen som går in efter skada eller avstängning och står för helt avgörande insatser.

Pusselbitarna finns där för drömscenariot, men drömmaren Hamrén drömmer så intensivt att tålamodet tryter där vid bordet. Såg, inte tålamod, är det som gäller när han lägger det landslagspussel som egentligen ser ganska bra ut.

/Borell