• Från Hawaii till bänke...

  Föregående

• Som en tidig dag i apr...

  Nästa

Vem kan man lita på...

Supportermötet i tisdags gav som väntat inga direkt nya besked. "Vi ligger jävligt illa till..." varvades med "Vi ska greja det här!". Som vanligt fick man känslan av att det är upp till oss sanna supportrar. Att det är vi som är Hammarby blev så att säga tydligare än någonsin tidigare.

Ett par saker var dock värda att höja på ögonbrynen lite extra åt. De dubbla budskapen, exemelvis. AEG:s styrelserepresentant Per Magnusson sa att man gärna går med på en nyemission så länge den ger någonting tillbaka. Richard von Yxkull nämnde i samma sväng att det finns "flera möjligheter på gång". Åsa Sånemyr varvade dessutom domedagsprofetian med beskedet om att två nya huvudsponsorer är på ingång. Kontentan blev: okej, AEG är med som sista alternativ, men det finns vassare pågar än så som är på. Var det någon som tolkade det annorlunda?

.............................................

Nya Accept är nog det bästa de gamla fritzarna, fast numera med en gammal kraxande jänkare vid micken, släppt sedan "Metal Heart". Det är 25 år sedan – imponerande.

.............................................

Om man mal ned denna information till någon sorts enhetlighet så lät det alltså snarare som att vi har bättre alternativ på gång än att "tvinga" AEG tlll en nyemission. I så fall – varför denna svartmålning? Från en minut till en annan så kändes det alltså som att en nyemission under alla omständigheter är säkrad, men att vi har bättre än så på gång.

Det fanns naturligtvis andra saker att hänga upp sig på. Som att så klart ingen närvarande hade en aning om några interna motsättningar mellan spelare kontra ledare/tränare. Apelgrens svar gav – tillsammans med supportrar som i stort sett dagligen befinner sig på plats – också en rätt tydlig bekräftelse på att det faktiskt är herr Blom och inte herr Borg som sköter träningarna i Hammarby.

.............................................

När jag gick Stora Nygatan fram i förrgår satt den fantastiske, danske skådisen Kim Bodnia på en uteservering och pimplade öl. Jag var rätt sugen på att gå fram och fråga hur det var med Franke...

.............................................

Annan intressant information som framkom på mötet var angående den så kallade Hammarbymodellen (någon form av spelidé, kort sagt). Åsa sa att hon inte visste vad den innebar och vad vi supportrar förutsatte att den skulle innebära, vad vi förväntade oss. Hon sa att som hon såg det är huvudtränaren den som har sista ordet.

Det är förvisso sant, men Bajen är vad jag vet rätt unika genom att ha tagit ett årsmötesbeslut för hur vår kära klubb ska lira boll. Det var officiellt den enda anledningen till att Sören Cratz inte fick förnyat förtroende. Det var enligt den kravspecifikationen Anders Linderoth värvades som tränare.

Nu ska inga skugga falla över Linderoth. Han representerar den, trots ett uteblivet guld, mest framgångsrika perioden i klubbens historia. Men att som VD, oavsett tillsatt årtal, inte känna till denna bakgrund är aningen... märklig.

Jag ställde frågan till Per Apelgren om detta beslut gällande hur Hammarby ska spela har reviderats och i så fall när (när man inte förlängde med vår enda guldtränare för att vi lirade oattraktiv fotboll känns det ju faktiskt som att dagens tränarduo ska vara glada över att inte Kristian Tyrann ställt upp en nyslipad giljotin på Stortorget).

Apelgrens svar? Att beslutet om att Hammarby ska spela attraktiv fotboll inofficiellt togs bort när vi mötte Trelleborg hemma för två år sedan med bara en anfallare. Då kan ju inte vän av ordning låta bli att att kolla upp våra Trelleborgsmöten de senaste åren:

2009: 2-1 (Freddy Söderberg och Sebastian Castro-Tello på topp).
2008: 0-0 (Freddy och Charlie Davies på topp).
2007: 3-0 (Paulinho och Castro på topp)

En ren lögn, med andra ord. Som förmodligen en hel del annat denna kväll.

.............................................

Richard von Yxkull framhöll vikten av total transparens inom föreningen. För mig är total transparens att ett seriöst, öppet supportermöte besöks av tränare, spelarråd och ordförande.

.............................................

Jag kan dessutom irriteras över Åsas kommentar om lyckad talangutveckling i samma andetag som HTFF. Låt oss på en gång klargöra att HTFF inte har något som helst med talangutveckling att göra. HTFF är ett unikt mellansteg inom svensk fotboll. Alla andra lag har juniorer och därefter lånas de möjligtvis ut innan de kommer till A-laget. Alternativt finns det ett utomstående, officiellt B-lag (som Väsby till rådisarna).

HTFF är inte är ett talanglag. Det är ett rent B-lag till Hammarby. En talang är 13-16 år gammal. HTFF har lirare som är mellan 17-24 bast, och senast fick de exempelvis lägga till Freddy Söderberg på topp.

Men om vi utifrån detta drar slutsatsen att vårt B-lag inte verkar kunna förlora samtidigt som vårt A-lag inte verkar kunna vinna så är det svårt att undvika nästa fråga: hur skulle en match mellan HTFF och Hammarby sluta? Jag är rädd för att svaret skulle bli vad de flesta på Södermalm helst skulle välja att blunda för. Motivation slår i stort sett alltid klass. Och det gör ju aldrig ont att ha en tränare som på ett eller annat sätt motiverar sina spelare...

.............................................

Detta är inlägg nummer 400 på I skuggan av Bobigol. Jag tror faktiskt att jag hörde en liten fanfar någonstans i bakgrunden.

.............................................

Den mest intressanta kommentaren under mötet kom dock Per Apelgren med som ett svar på en supporters vettiga fråga om varför nya spelare värvades om det enda primära inför säsongen var att undvika konkurs. Apelgrens svar var:
"Vi breddade truppen för att få en rimlig superettannivå."

Det kanske mest avslöjande jag någonsin har hört på den här nivån. Vad vår ledamot i såväl förenings- som bolagsstyrelsen faktiskt sa på ren svenska var att vi inte köpte in spelare för att gå upp i allsvenskan. Vi köpte i detta läge in nya spelare för att inte åka ur!

Tack. God natt. Avgå alla...