• Löner, konjak och en p...

  Föregående

• Åderlåtning utan bot...

  Nästa

Värdig eller ovärdig pristagare?

Erik Niva rensade rent i tävlingen Guldskölden. Årets sportjournalist, årets krönikör och årets bloggare. Det är han värd (förutom den sistnämnda, förstås). Om hans kollega Robert Laul är Kalle Anka cup i Flottsbro så är Niva storslalom i Madonna di Campiglio. Han är framför allt en statistiker av rang. Jag har polare som mailat de märkligaste av frågor på dygnets mest opassande timmar – och fått (rätt) svar blixtsnabbt. Dessutom är han så snustorr i sin framtoning att han blir rolig.

Att han åkte ner till Belgrad 2005 för att träffa Bogic "Bobigol" Popovic och reda ut vad som egentligen hände med videojuggarna gav som ni förstår en guldstjärna i min bok. Att resultatet sedan blev bland det bästa och roligaste som skrivits på en sportsida i en svensk tidning gjorde inte saken sämre. Den nivån har han inte klarat av att hålla hela tiden sedan dess, men det är också rätt mycket begärt. Han gör åtminstone ett bra jobb och det kan man inte beskylla alla sportskribenter på våra dagstidningar för. Så grattis, Erik.

............................................

Om man tycker att Guldbaggejuryn inte riktigt hade koll på bitarna förra året, när "Låt den rätte komma in" vann pris för bästa regi och bästa manus men inte bästa film, så var kvällens gala ett tecken på att jazztobak antagligen har varit i omlopp i juryrummet.

Att utse "Män som hatar kvinnor" till 2009 års bästa svenska film är att betrakta som en närmast absurt populistisk kapitulation. Det mest ologiska – som också bekräftar min tes – är att filmen inte ens var nominerad för vare sig manus eller regi. Det är som att utse en skiva med dåliga låtar och kass produktion till årets bästa.

Nu kan jag köpa att folk gillar filmen, men det handlar inte om det. Det finns massor av filmer och tv-serier jag gillar men som jag aldrig skulle drömma om att utropa som bäst. Det går inte att komma ifrån svenskslöjan som många har alldeles för lätt att dra över huvudet. En film blir faktiskt mig inte bättre bara för att den är svensk, och filmer på samma nivå som "Män som hatar kvinnor" görs det tjogtals av världen runt varje år.

Svenska Filminstitutet borde ha aningen vassare krav om de ska behålla sin trovärdighet. Jag har tyvärr inte hunnit se "Flickan" än, men av de nominerade jag sett borde naturligtvis "I taket lyser stjärnorna" ha tilldelats baggen.