• IFK, DNA, AEG och KKG...

  Föregående

• ...och där släcktes de...

  Nästa

Topp tre och topp tusen

Lättnad. Det är det ord som bäst beskriver känslan efter gårdagens seger mot Assyriska. Och lättnad kan vissa gånger vara en skönare känsla än glädje.

............................................

Jag tog mig i lördags igenom Midnattsloppet för första gången. Det var min första löpartävling sedan jag som 16-åring sprang Stockholm maraton. Medelålderskris? Jag? Äh...

............................................

Ibland finns det rättvisa. Som att både Christian Traoré och Maic Sema fick hänga var sitt mål, med betoning på häng. Tillsammans med José Monteiro bildade de nämligen  Söderstadions vassaste trio i går. En centrallinje som förde tankarna till Tommie Smith och John Carlos. Coolt.

............................................

Min tid blev retfulla 50.06. Oerhört surt att gå över 50-minutersgränsen med sju sekunder. Men det var sjukt varmt och totalt gick endast 162 löpare under 40 minuter vilket måste vara ett rekordlågt antal. Placeringsmässigt var mitt mål topp 4000, så plats 2585 får jag vara hyfsat nöjd med. Men nästa år är det topp 1000 som gäller...

............................................

Assyriskas Mikael Ishak är nog den gnälligaste lagkapten jag sett på en fotbollsplan.

............................................

Enligt några som åkt runt på Sonispherefestivalerna runt om i Europa så var den i Sverige den i särklass sämst organiserade. Som sagt...

............................................

Att Rikard Norling blir förbannad är dock alltid en källa till glädje.

............................................

Det hade varit grymt om vi hade tappat två pinnar bara för att Petter Furuseth var så målkåt. Borde han inte vara tillräckligt rutinerad att se att han är offside? Borde han inte vara tillräckligt rutinerad för att se att Maic Semas skott hade gått i mål även om han inte hade varit på bollen? Nu gick det bra ändå, och egenskapen i sig – att vilja göra mål – är naturligtvis av godo. Men lite väl slarvigt – och själviskt – får man dock säga att det var. Snyggt dock att bjuda tillbaka på 2-1.

............................................

Om den här jägaren var nykter så vann jag Midnattsloppet...

............................................

Som Tottenham-anhängare var första halvlek mot Manchester City rena julgodiset. Hur de inte lyckades göra mål på alla chanser är dock en gåta.

............................................

Linus Hallenius segermål var kliniskt. Klass rakt igenom. Och den killen satt på bänken förra året...

............................................

Avslutningsvis ägnar jag en tanke åt Freddie Ferm och hans familj. Det var 26-årige Freddie, som spelade i Bajen Fans hockey, som avled efter målgången i Midnattsloppet i lördags. Helt fruktansvärt tragiskt. Vila frid, Freddie.