Det är alltid lätt att sitta med facit i hand. Det är därför som vi på läktarna och i tv-sofforna alltid vet bäst – vi sätts ju aldrig på prov. Som tränare för en storstadsklubb i allmänhet och Bajen i synnerhet, med Sveriges i särklass mest passionerade supportrar, så är det oftast ur askan i elden på mindre än 90 minuter.
Jag tillhörde dem som hade fullt förtroende för Roger Franzén när han tog över förra säsongen. Ja, han såg ut som den perfekte kandidaten. Resultat (om än på juniornivå)? Check. Bajenhjärta? Check. Kunskap om föreningen? Check. Ett löneanspråk som inte krävde världens största… check.
Jag trodde fel. Vi var många som trodde fel. Vissa anser att Roger skulle fått en längre startsträcka, chansen att bygga upp något. I normala fall håller jag med, och så här med facit i hand så erkänner jag utan omsvep att Tony Gustavsson naturligtvis skulle ha fått längre tid på sig. Att han faktiskt kunde ha räddat oss kvar redan där och då när han fick gå.
I Rogers fall är jag däremot kluven. Nog för att han fick ärva en oförstärkt backlinje med samma självsäkerhet som en kvartett amishbröder på en strippfest på Ibiza, men i övrigt såg det – som det så fint heter – bra ut på pappret.
Men om man får in tre – på superettannivå – ”klassanfallare” som är helt under isen, ja då får man nog inse att det är något hos en själv, hos ens egna mål och direktiv, som kanske inte går fram.
Sedan har vi förkärleken till ”egna” HTFF som varit på gott och ont. Det är toppen att en tränare vill ta in de spelare i A-laget som han själv varit med om att förädla, men det får inte bli något självändamål. När det börjar gå grus i maskineriet (jo, det är helt okej att en dag som denna sprätta floskler omkring sig) och självförtroendet börjar svikta så är det upp till det gamla gardet att visa var skåpet ska stå (fast de behöver inte alltid staplas lika tungt på varandra. Flosklerna, alltså).
Huruvida vissa trupper och startelvor verkligen berodde på tillgänglighet bland spelarna vet jag inte. Men i den situation Hammarby befunnit sig i under större delen av 2011 så är det inget mindre än ett rent tjänstefel att inte sätta en frisk och hel Petter Furuseth och en hel och frisk Paulinho Guará i startelvan.
De må vara fotbollens främlingslegionärer, men vid sidan av pengar så har de bevisat att det finns en annan sak de gillar lika mycket: Hammarby och Söderstadion. De är som två sköna galningar på surfingbrädor som lever just där och då i de där småkeffiga filmerna som visas på tv-apparaterna på Burger King. Med om inte varningstexten så åtminstone andemeningen:
”Don’t try this at home, kids. These guys are professionals.”
Exakt det skulle Roger Franzén ha vågat säga till “sina” HTFF-killar ett par gånger under säsongen. Sorry, junisar, men nu är det allvar. Nu är det upp till proffsen. Till de stora killarna.
………………………………………
Midnattsloppet i lördags blev en bitter historia. Jag lyckades paja knät i slutuppladdningen och avhöll mig från löpträning de två sista veckorna innan för att kunna genomföra loppet. Det tog 1,5 km innan det högg till i knät igen och smart som jag är valde jag att springa vidare ända till 7 km innan jag bröt. Nu är det doktor knä som gäller på måndag. Inte blev det mindre bitter av att polaren jazzade runt banan på dryga 42 minuter…
En stor eloge även till min sambo som tog sig runt. Grattis, älskling, du vann.
………………………………………
Jobbigast var dock inte att knät faktiskt ballade ur utan att det stod folk vid sidan om som skrek ”Kom igen, du orkar!” när man kom haltande de sista kilometerna in till mål (fast om ni frågar en sportkommentator så heter det "kilometrarna" och "centimetrarna", direkt från klass 3A:s vokabulär). Finns det på fullt allvar någon som bryter ett millopp på grund av trötthet? Maran och Lidingöloppet, fine, men om man inte har ork att ta sig runt 10 km så är det ju en bedrift att bara gå i mål. Och då gör man väl det? Går i mål, alltså? Såg jag verkligen så trasig och otränad ut?
………………………………………
OLW har en tävling på sin hemsida om det heter ostbågar eller ostkrokar. Eh… årets no-brainer? Den logiska förklaringen till varför det heter bågar och inte krokar är ju att de är formade som… bågar. De som tror att de är formade som krokar kanske skulle börja fiska på skoj. Eller åtminstone sluta att kalla trianglar för rektanglar…
………………………………………
Som jag skrev i förra inlägget så krävs det ibland en ledare av det rätta virket, som vågar såga när man verkligen måste såga. Ungefär så här.
………………………………………
Något är verkligen avskyvärt ruttet i det svenska rättssamhället om man kan släppa ut en livstidsdömd mördare så att han kan våldta ett tolvårigt barn. Vissa gånger känns dödsstraff som ett fullständigt förnuftigt alternativ.
………………………………………
Man blir som ett barn på julafton när man som mossig hårdrockare upptäcker att just julafton inträffar redan den 2 december i år. Då kommer nämligen Saxon till Münchenbryggeriet i Stockholm (29/11 till Kulturbolaget i Malmö och 30/11 till Trädgårn i Göteborg). Och med sig som förband har de Anvil. Be there or be förbaskat fyrkantig…
………………………………………
Det mest unika med Midnattsloppet? Det är den enda lördagskväll på året då du kan gå ut på Söder och träffa 24.000 nyktra människor.
………………………………………
Så vem tar över befälet i Hammarby IF från och med nästa säsong? Det vet förmodligen ingen i nuläget. Gustaf Grauers och alla vi hobbysportchefer på läktarna och i tv-sofforna har med all säkerhet våra egna önskemål. Såväl rimliga som orimliga. Dessutom är det naturligtvis en ekonomisk fråga – även om den i fallet tränare inte är lika stor som när det gäller spelare.
Det är helt klart fler tränare än spelare som lockas av utmaningar. Inte så konstigt kanske med tanke på att man som spelare är slut 35 år innan man är slut som tränare, och därmed är mer styrd av de pengar man kan dra in under sin korta karriär.
Vissa röster ylar Sören Cratz. På allvar? Sören har ju precis allt att förlora på att ta över Hammarby igen. ALLT. Och jag är alldeles för blödig och nostalgisk för att ens klara av att se något sådant riskeras. Dessutom har han inte tränat ett fotbollslag på tre år. Inte ett lag med toppambitioner på nio år.
Så glöm Sören, för nästa gång jag vill se kung Cratz på Södermalm ska det vara i form av en staty. Och man får banne mig ingen staty uppförd för att ha fört lag 26 i Sverige till plats… 22.
Så finns det då några tränare som är hyfsat tillgängliga och har tillräckligt många kamikazegener för att överta ett grönvitt flygplan i fritt fall? Ja, något som möjligtvis kan väga upp en mindre lönecheck är ju att personen i fråga har ett Bajenhjärta.
Då finns det faktiskt tre. En som tidigare har tränat AIK, en som tidigare har tränat Djurgården och en som tidigare har tränat Brommapojkarna. Två av dem har dessutom tränat Bajen på ungdoms- eller juniornivå:
Mikael Stahre, Kjell Jonevret och Claes Eriksson.
Kontroversiella alternativ? Skitsnack. Hellre en bevisat kompetent tränare med Bajenhjärta än en bevisat inkompetent med AIK-hjärta (Lex Borgqvist)…
………………………………………
På väg hem från Zinkensdamm i lördags kväll svajade en snubbe ut från O’Connellys och hajade till när han såg min och tjejens närmast fluorescerande, oranga löpartröjor. Om han tolkade våra ansiktsuttryck eller mitt haltande vet jag inte, men han ropade så att det ekade mellan gränderna:
”Förlorade ni Midnattsloppet!?”
En berusat spontan och samtidigt rätt skön reflektion. Och faktiskt helt korrekt, sett ur ett vinnarperspektiv. Ur ett Svenne Bananmässigt Socialstyrelsen-möter-Landstinget-perspektiv så var det naturligtvis 24.000 vinnare på plats på Södermalm i lördags. Men för snubben i Gamla stan fanns det bara en vinnare: den som vinner. Resten är de facto förlorare.
Och jag är benägen att hålla med. Lika mycket för det känslomässiga som det rent konkreta. Vissa gånger så är du antingen en vinnare eller så är du en förlorare. Roger Franzén var vid lunchtid i dag en förlorare. Låt oss bara hoppas att Hammarby Fotboll vid den här tiden nästa år betraktas som vinnare…
UK
FR
DE
ES
IT
RU
PL
CN
AR
ASIA
AU
TR
You are logged in as administrator
Kommentarer
Uppdatera
18 Till 27 27