• VM-funderingar... och ...

  Föregående

• Marco van Basten, slän...

  Nästa

Läktarförbud, kamplåtar och svenska bröllopstraditioner

IFK Göteborg har redan förbjudit vuvuzelan på Ullevi. AIK utesluter inte att följa deras exempel. Inte så konstigt. Vad vet de lagen om läktarkultur? Det är heller inte så konstigt att Lars-Åke Lagrell, Sveriges störste motståndare till läktarkultur, är öppen för förbud. Men akta er noga för vad ni ber om.

Den som vill tysta någon eller något på en läktare oavsett sport och ljud har ingen aning om vad supporterskap handlar om. Var är egentligen motståndarna till vuvuzelan redo att dra gränsen? Vid instrument? Vid sång? Vid applåder? Vid spontana kroppsrörelser vid mål? Snälla, för allas bästa, stanna hemma framför tv-apparaterna eller hyr en vip-loge istället. För trovärdiga idrottssupportrar kommer förbudsivrare aldrig att klassas som.

............................................

Shit, vad många snöskotrar det kommer att säljas i vinter...

............................................

Känns bilden malplacerad? Inte alls. Om man googlar på slips och Hammarby så dyker det upp en gammal bild på Hasse Malm. Världsklass.

............................................

En god vän har köpt biljett till Bajen Aid i morgon men tänker inte gå dit eftersom Mange Schmidt uppträder. Anledningen? Mange Schmidt har skrivit årets vallåt för moderaterna.

Min enda relation till Mange Schmidt var en video jag såg för något år sedan som jag var övertygad om var en parodi på någon rappartist. Den kändes lika äkta som om Sean Banan skulle ha gjort en Led Zeppelin-cover. Men tydligen var det på riktigt.

Men oavsett om Mange Schmidt är en ofrivilligt komisk rappare och polaren vägrar befinna sig i samma lokal som någon som är aktiv i moderaternas valrörelse så har de en sak gemensamt: de stöder Hammarby. Och det är ju faktiskt det enda som betyder något i detta sammanhang.

............................................

Om någon för exakt tre år sedan, i juni 2007, hade sagt till dig att Hammarby vid samma tidpunkt 2010 skulle vara favorittippade till SM-guld i bandy hos Svenska Spel till 3.50 ggr pengarna och att fotbollslaget skulle vara underdogs mot Syrianska så skulle du förmodligen ha krävt att vederbörande borde spärras in på mentalsjukhus...

............................................

Varsågod: vuvuzelisera I skuggan av Bobigol!

............................................

Jag utlovade dagen till ära en bröllopshistoria, så här kommer en resumé av det roligaste bröllop jag tagit del av.

Det ägde rum i Israel på det svajiga 90-talet (Bajens svajiga 90-tal, alltså). En polare träffade i en apelsinlund en vacker flicka från Israels svar på Ockelbo... nej, jag menar Stockholm: Tel Aviv. De beslutade sig inte bara för att gifta sig utan polaren beslutade sig även för att permanent flytta från Södermalm till landet av mjölk och honung.

När de kommit fram till att de var avsedda för varandra (eller så tyckte polaren kanske bara att det passade bra att bo nära klagomuren när Bajen torskade) så var vi var ett gäng polare som blev nerbjudna till bröllopet.

Det var ett på flera sätt annorlunda bröllop. Dels var kyrkan utbytt mot en synagoga. Dels var prästen utbytt mot en rabbin. Men det var också det enda bröllop jag någonsin bevittnat där en mobiltelefon plötsligt börjat ringa mitt under vigselakten. Alla kollade nervöst på varandra och klappade än mer nervöst på sina egna kavajer eller kände på sina handväskor – innan rabbin själv drog upp den ringande telefonen ur sin kappa. Och svarade. Och pratade.

Efter den händelsen fanns det inte längre några kulturella spärrar. Om en prälle kan göra en paus i en vigselceremoni för att snacka med en polare i mobiltelefon så finns det liksom inget som är heligt. Och det kändes oerhört coolt och avspänt.

När dansen drog igång efter middagen på bröllopsfesten efteråt var vi några bajare som inledde med att lätta på slipsarna och knyta dem i pannan. Några israeler frågade varför vi gjorde så och vi berättade med största allvar att det var kutym i Sverige att dra upp slipsen runt skallen efter bröllopsmiddagen. De ville naturligtvis inte vara oförskämda utan följde vårt exempel.

När så dansgolvet i festlokalen var fyllt med svenska och israeliska män med slipsar knutna i pannan så tog vi vår "svenska tradition" ett steg längre – och lyfte upp varsin stol ovanför huvudet. Också det en traditionell, svensk bröllopsrit enligt oss. Snart var dansgolvet fyllt med svenska och israeliska män med slipsar knutna i pannan dansande med stolar ovanför huvudena.

Om de bara hade haft samma traditioner i Ockelbo så hade vi fått tv-underhållning av världsklass denna lördag. Och tveklöst satt Sverige på världskartan på ett roligare sätt än någon annan nation mäktat med tidigare...