• Strandade förhandlinga...

  Föregående

• Topp tre och topp tuse...

  Nästa

IFK, DNA, AEG och KKG

Så är man tillbaka vid datorn igen. Det blir lite splittrat så här semestertider när jag i stort sett pendlar mellan landet och hemmet (och nu även Norrköping) och inte har någon lust eller möjlighet att släpa med mig datorn. Men nu är det dags för en titt i backspegeln för de senaste dagarna.

...........................................

Visst borde Simon Helg ha tilldömts en frispark innan domaren blåste för en (korrekt dömd) straffspark för Norrköping. Men med tanke på hur matchen såg ut vore det aningen genant att skylla förlusten på domaren. Hammarby var helt enkelt förbannat dåliga. Igen. Punkt.

Försvaret fungerade (nästan som vanligt) inte alls. Det är så darrigt och svajigt att man stundtals häpnar. Två defensiva innermittfältare har inte fungerat en sekund hittills under säsongen, och när den ene i detta fall är en numera utpräglad back, Christian Traoré, så blev det om möjligt ännu sämre. Jag minns inte om jag såg en enda boll gå från backlinjen via innermittfältet upp till Maic Sema eller Linus Hallenius.

När sedan våra två normalt så pålitliga yttermittfältare hade en av sina sämre dagar så blev även det offensiva spelet noll och intet. Bajen hade ett enda avslut på mål: en nick från nära håll av Simon Helg på ett inlägg från inhoppande Jesper Blomqvist med drygt tio minuter kvar. Ett enda avslut på mål är knappt acceptabelt ens när man möter, säg, Valencia...

...........................................

Veckans mest trasiga DNA-stege stod nog ryssen som bastade sig till döds i plingplongtävlingen bastu-VM för. Populationsreglerande mekanismer kallas det för. Alltså, när de svagaste, eller i detta fall dummaste, sållar bort sig själva genom att vara just det. En av evolutionens grundpelare. Så nu kanske den ryska populationen kan fortsätta att utvecklas utan människor som tycker att det är ett listigt beslut att vistas i 110-gradiga rum...

...........................................

Den tystnad som råder sedan AEG-affären gick i stöpet känns aningen olycksbådande. Det faktum att vi är tillbaka på ruta ett borde tvärtom sätta ordentlig fart på föreningen. Vad händer?

Sedan vore det naturligtvis intressant att få veta vilka de utomstående personerna är som lade sig i affären vilket ledde till att den inte blev av. Det lär i alla fall inte bero på Hammarby själva med tanke på att varken de tilltänkta köparna eller AEG har haft något möte med styrelsen angående affären.

Jag vet själv inte om Richard Järås/Eric Fischbein hade varit den perfekta lösningen. Det vore förmätet av mig att uttala mig i den frågan eftersom jag inte alls känner till deras kunnande vad gäller såväl styrelse- som idrottsföreningsmässigt arbete på elitnivå. Men vilka de nu än var som ansåg sig agera för Hammarbys bästa och fick affären stoppad så hoppas jag att de har något eget att att presentera. Jag är av den åsikten att om man anser att en affär är så dålig för föreningen att man ser till att den inte blir av bör man banne mig ha en alternativ – och för föreningen bättre – lösning att föreslå. Eller åtminstone en förklaring till varför man blandade sig i. Annars känns det faktiskt som att syftet var just att stjälpa och inte att hjälpa klubben. Att knuffa Hammarby Fotboll närmare konkursens brant eller åtminstone tvingas sälja Linus Hallenius.

Om det nu inte är så att Järås och Fischbein lagt ut en dimridå. Att de i själva verket själva haft orimliga motkrav. Det enda som är klart är att allting är oklart. Och att goda råd snart är väldigt dyra. Och att ryktena går. Och att det känns som att det ligger en hund begraven någonstans i denna soppa..

...........................................

Att Sonispherefestivalen i stort sett regnade bort kan man inte lasta arrangörerna för. Men bortsett från det var det en organisatorisk katastrof som helt uppenbart gick ut på en sak: tryck in så många personer det går, sälj så mycket öl till ockerpris som det möjligt i kombination med att minimera utgifterna.

Alla amatörer som på något sätt var inblandade i Sonisphere borde ta ett studiebesök på Sweden Rock Festival för att få lära sig hur saker och ting ska skötas. Det är den i särklass bäst, smartast och smidigast skötta festival jag besökt, och jag kan lova att jag har ett antal hundra konserter och festivaler i ryggsäcken. Den främsta skillnaden är att de arbetar utifrån besökarens bästa och dessutom anpassar saker och ting efter antal besökare. Crazy, eller hur?

För övrigt visade varenda tänkbar väderprognos redan en vecka innan festivalen att himlens portar skulle öppna sig just där, just då. Som om man brydde sig. Det kunde ju ha kostat pengar...

...........................................

I dag skulle Kenta Gustafsson ha fyllt 62 år. Den som missade min hyllning och Jakan-anekdot förra året detta datum kan hitta den här.

...........................................

Nu ska jag ut och köra det sista löppasset innan Midnattsloppet på lördag. Därefter är det endast mental laddning som gäller, i kväll med hjälp av passande kultrullen "Midnight Run" tillsammans med veckans enda öl: en Bombardier för den skönaste luffare Sverige skådat. Skål, Knut Kenneth Gustafsson...