• Castro och kompani tän...

  Föregående

• Tillbaka på ruta ett.....

  Nästa

Elloskataloger, blonderat hår, Dressmanshorts och trogna supportrar

Det var årets andra, och sista, "jag var där"-match. Elfsborg på besök på Söderstadion för åttondelsfinal i Svenska cupen. Den första var Syrianska borta, naturligtvis på grund av Linus Hallenius makalösa mål (nu efter långa diskussioner och sökande längst bak i minnesbanken topp fem i världen genom tiderna). Jag missade den matchen på plats.

Men gårdagens match var av en annan, viktigare karaktär. Det var hemma på Söderstadion. Vi skulle försvara vår heder mot en av allsvenskans guldfavoriter. Det är då agnarna skiljs från vetet. Då medgångarna skiljs från allgångarna. Cupmatcher är alltid ett av de bästa mätinstrumenten på hur många trogna supportrar ett lag egentligen har.

............................................

Hammarby bandy vände en förlust på två miljoner till vinst på 318 000 den gångna säsongen, trots ökade omkostnader på fyra miljoner. Py Börjesson: du gillar möjligtvis inte fotboll också?

............................................

Holland-Brasilien. Vilken pärs, vilken match. Äntligen började VM-dramatiken på riktigt. Mitt tips och drömfinal efter den första gruppspelsomgången var Holland-Argentina. Inte så oändligt långt bort nu. Men som den här turneringen har utvecklat sig skulle det inte förvåna mig om det är "vår" sköne Richard Kingson som står där och motar skott från Messi och Tevez nästa söndag...

............................................

De som av en eller annan anledning inte räknades in i de 4 087 som fick uppleva denna förlösning på plats ångrar sig säkert rejält. Bajen var tillbaka – på riktigt. Innan frågade man sig hur bra de egentligen var efter de två senaste segrarna i superettan. Nu vet vi.

Att Elfsborg dessutom gjorde sitt tröstmål när Hammarby gick för 4-0, och Bajenklacken sjöng "kämpa Elfsborg!", gjorde bara det hela ännu bättre.

............................................

Svenska Spels reklamfilmer för Oddset under VM är lika begåvade som roliga. Min favorit är den för Argentina, men även Tyskland är kanon.

............................................

Elfsborgs högerback Johan Karlsson måste vara världens siste man(?) som fortfarande gör slingor i håret. Han skulle gå rätt in som keyboardist i vilket dansband som helst – utan att behöva provspela.

............................................

Upptaktssnack i TV4 inför Uruguay-Ghana. Vem tar de dit? Någon gammal VM-hjälte? Någon gamma landslagstränare? Någon allsvensk fotbollsstjärna? Nix, Linus Hallenius. Helt plötsligt plockade det av SVT distanserade och småtrötta VM-gänget på TV4 in massor av pluspoäng. Det är nog oavgjort nu inför semifinalerna.

............................................

Johannes Hopf: Hur stabil som helst. Rami Shaaban kan med lugn och ro blicka fram emot ramadan.

David Johansson: Spelade som innan han blev pappa för drygt två år sedan. Verkar ha återfått fokus och uppträder som en stolt pappa istället för en trött och ofokuserad sådan.

Filip Bergman: Borta var den tidigare så svajige Filip, som tidigare i går förlängde sitt kontrakt. Kanske hade det något med den nya tryggheten att göra. Kanske hade det att göra med att alla andra i laget var så bra så att Filip lugnt kunde koncentrera sig på att styra och hålla balans i backlinjen i sin lagkaptensroll.

José Monteiro: Har precis som David varit rätt svajig en längre tid, men nu påminde han snarare om A-lagsdebuten i derbyt mot AIK 2006. Den José gillar jag skarpt.

Robin Wikman: Var plötsligt lika mycket att räkna med framåt som konkurrenten Mauro Saez Jarpa, men samtidigt betydligt stabilare bakåt än densamme.

Petter Furuseth: Slog inte bort en passning mot Landskrona, nästan lika säker i går. Dessutom en skön fullträff som innebar 2-0.

Andreas Dahl: Som alltid hur trygg och säker som helst när han får en offensiv spelare framför sig. När han utgick skadad ersatte Sebastian Bojassén på ett sätt som inte var långt efter.

Maic Sema: Gjorde sin absolut bästa match i Bajentröjan. Oj, så bra. Rent magnifik.

Simon Helg: Var inte Helg-lysande, samtidigt som övriga verkligen var på tårna. Men Simon är aldrig dålig (vad Borgqvist än säger), det var snarare så att övriga kändes lika bra som honom denna kväll. Han var med andra ord också lika bra som sig själv en vanlig kväll.

Linus Hallenius: Kunde ha gjort 1-0 redan efter tre minuter då han med sitt numera enorma självförtroende helt respektlöst trampade förbi dansbands-Karlzzon och in i straffområdet längs kortsideslinjen. Därefter som väntat konstant uppvaktad, men trots det framspelare till två mål. Den killen...

Sebastian Castro-Tello: Jag har svurit, jag har skrikit, jag har förbannat, jag har nästan gråtit. Men nu var det som om Sebastian plötsligt insåg att när han ändå tvingas spela anfallare match efter match kanske det var dags att ta saken i egna händer. Att det inte längre finns någon att passa när det bara är motståndarmålvakten kvar framför mållinjen. Och vilken match han gör. Fortsätt så, min son...

Michael Borgqvist: Det tog nästan tre månader. Sexton tävlingsmatcher. Innan vad? Innan Borgqvist självmant valde att spela med en mittfältsdiamant. De gånger han tidigare spelat med en offensiv innermittfältare har det varit för att antingen Dahl eller Bojassén varit avstängd eller skadad. Nu var båda tillgängliga – och han satte in Sema från start och Bojassén på bänken. Exakt samma startelva som mot Landskrona, då Bojassén var avstängd. Hur det gick? Som det gick. ÄNTLIGEN! som Gert Fylking skulle ha uttryckt det. Efter matchen vågade sig Borgqvist till och med fram till klacken tillsammans med spelarna för att tacka för stödet. Sannerligen ett par steg i rätt riktning.

............................................

Djurgården ska av någon outgrundlig anledning spela sin hemmamatch mot Göteborg den 22 augusti på Söderstadion. Det känns direkt kränkande. En gårdare på min plats i mitt vardagsrum. Betalar förbundet sanering av arenan efteråt?

............................................

Efter matchen frågade sig en polare när Hammarby senast vann tre matcher i rad efter att ha spelat offensiv, underhållande fotboll. Han gissade själv på 2006. En annan polare sa 2003, eller kanske rent av så långt tillbaka som 1998. Tre matcher, tre segrar, 270 minuters gladfotboll och nio mål framåt. Vissa dagar börjar man nästan tro på mirakel.

............................................

Anders Svensson skulle givetvis ha haft ett gult kort när han gick hårt och fult åt Linus Hallenius trots att bollen var tre-fyra meter därifrån. Han visste vem han var tvungen att stoppa. Domaren visste vem han inte vågade varna. Vi på läktarna visste vem som är allsvenskans tröttaste, gnälligaste och numera fulaste Elloskatalog...

............................................

På Gullmarsplan efter matchen kom det en lirare med en Bajentröja nedstoppad i ett par Dressmanshorts. Det var solens enda fläck i går. Som jag mådde efter matchen kunde jag nästan köpa även det. Men bara nästan. Huvudsaken var ju trots allt att jag var där...