• Sjunger Per Moberg i A...

  Föregående

• Gamla talanger, rockan...

  Nästa

Bland oväntade trollkarlar och externa finansiärer

Det var nära att bli rena Askungesagan. Få spelare har fått utstå så mycket kritik i Hammarbytröjan på senare år som Tobias Holmqvist. Det ska väl vara anfallskollegan Freddy Söderberg, i så fall. Jag har själv varit delaktig i den kritiken, bland annat genom att utse nämnda två spelare till det långsammaste anfallsparet som någonsin beträtt Söderstadion.

Jag ser i och för sig ingen anledning till att ta tillbaka de orden, men man fylls alltid av en upprymdhet när en ful ankunge om än bara för någon minut förvandlas till en vacker svan. Så var det i kväll. Tobias Holmqvist som inte åstadkommit i stort sett någonting sedan vinterns träningsmatch mot Degerfors byts in mot Simon Helg med kvarten kvar. Man tänker att det vore ju osannolikt om han skulle få en skalle på ett inlägg från Petter Furuseth. Och så kommer inlägget från Petter Furuseth bara minuten senare – och Tobbe Trollkarl sätter med en bredsida upp bollen i nättaket.

Att det sedan är Holmqvist (bland andra) som fullkomligt står och sover när Sundsvalls Christian Brink i lugn och ro får ta ned ett inlägg och klippa in 2-2 i 93:e minuten är på något sätt symptomatiskt.

Men om vi backar bandet en aning så är vi faktiskt inte ens trea på bollen i första halvlek. Vi är chanslösa. Våra två mål i andra halvlek kan lätt förblinda helhetsintrycket, men trots bitterheten av att släppa in ett mål i tredje tilläggsminuten så kvarstår faktum att det faktiskt är Bajen som ska vara väldigt nöjda med en pinne borta mot Sundsvall. Utan Johannes Hopf och dennes högra stolpe kunde det lika väl ha slutat 5-2 till norrlänningarna.

Men jag lider med Tobbe Trollkarl. Det hade varit coolt om han hade fått bli matchvinnare. För vem skulle ha trott det...?

............................................

En kort sekund kändes det nästan som att styrelsen läser denna blogg när Christian Traoré hastigt och lustigt blev spelklar och uttagen till truppen mot Sundsvall. Så är förmodligen inte fallet, men det är ju glädjande när de ansvariga oväntat tar sitt förnuft till fånga. Välkommen hem igen, traktorn!

............................................

I fotbollsmässiga kristider som dessa är det naturligtvis av stor vikt att all onödig kritik, skitsnack, frustration och annat negativt i mesta möjliga mån undviks. Det är något som Hammarby IF varit väldigt dåliga på. För i fotbollsmässiga kristider som dessa är naturligtvis öppenhet och ärlighet nödvändigt för att bibehålla någon form av förtroende hos sina medlemmar. Men öppenheten är något som skulle underlätta väldigt mycket även vid andra tillfällen. Som exempelvis när det gäller redovisning av spelarköp, spelarförsäljningar, utgifter och tillgångar.

Ta externa finansiärer som exempel. Det dyker faktiskt upp en del sådana även hos Hammarby även om många inte tror det. Men en anledning till att många inte tror det är att det inte offentliggörs. Med resultatet att när spelaren väl säljs och klubben inte får in några pengar så blir det ett jävla liv på medlemmarna. Med viss rätt.

Charlie Davies är ett exempel på en spelare som till stora delar finansierades av externt kapital. Om nu finansiären i sig vill förbli anonym (själv skulle jag gå Södergata upp och ned och slå mig för bröstet om jag fixat en lirare som Charlie till klubben) så kan åtminstone klubben vara mer öppen med förutsättningarna.

Den där klubben i Uppland är rätt öppna och raka med sådan information. Där vet supportrarna från start att den och den spelaren kostar oss inte en spänn i övergång, men det betyder då naturligtvis också att klubben inte heller får en spänn om de säljs. Inga konstigheter, som färjan-Håkan skulle ha sagt.

Men om den informationen lämnas utanför så är det inte så konstigt om det spys galla på diverse forum eller rent av på läktarna när en bra spelare säljs men ekonomin fortsätter att dyka.

Rami Shaaban är ett annat exempel. Honom spys det galla över dagligen av ekonomiska skäl. Men då ska man veta att Rami plockades hit med externt kapital, öronmärkt av vederbörande finansiär enbart för Rami.

Nu är Rami skadad och det ältas på forum och till och med på kvällspressens sportsidor hur mycket han kostar föreningen. Men, vänta lite nu. Sjukförsäkring, någon? Klingar Försäkringskassan bekant? Fotbollsspelare står på inga sätt utanför det systemet. Just Shaaban har dessutom en privat försäkring som ger honom ersättning när han går skadad.

Han kostade alltså inte Hammarby en spänn när han kom och han kostar inte Hammarby en spänn nu när han går skadad. Att han sedan har en extremt hög lön från Hammarby när han är hel och spelar håller jag med om , men det är en helt annan sak. För det gäller att hålla isär äpplen och päron. Och att framför allt vara öppen och ge information som hjälper till att undvika ytterligare besvikelse och aggression från supportrars sida.

Tänk så mycket skitsnack som kunnat undvikas genom bara små blänkare på hemsidan i samband med vissa övergångar och annat. Nu kanske Hammarby i dessa fall ansåg att externa pengar hade minsann inga andra med att göra, och att folk dessutom borde förstå själva att man får pengar från försäkringskassan när man är sjuk. Visst, men hade det verkligen gjort så ont att kosta på sig det ändå?

Nu känns det som att dagens Hammarby kan vara på rätt väg. Att Åsa Sånemyr och kompani faktiskt bjuder in till en större öppenhet och ett bredare informationsflöde. Jag hoppas att det verkligen är så, för bristen på det är en starkt bidragande orsak till att vi alla befinner oss i den situation vi nu är i. Sedan får vi samtidigt hoppas på att de gör det av just dessa orsaker och inte för att ha ryggarna fria om saker och ting går käpprätt åt helvete. Föreningens ansvar vilar trots allt fortfarande på dem som utsetts till att sköta det.

Men om alla supportrar och medlemmar hade kunnat lägga all den negativa energi, som gått åt till att kräkas över saker som man faktiskt inte kunnat göra något åt, på det positiva istället så hade hela föreningen varit betydligt längre fram i ett gemensamt arbete mot ett gemensamt mål: ett stabilt allsvenskt lag. Nästa steg från "vår" sida är att exempelvis jag ska slippa skriva både supportrar och medlemmar i var och varannan mening. I en sund Hammarbyvärld vore de två ett och samma...

............................................

Om man ska "ta med sig något positivt" som det så klyschigt heter i sportsammanhang så är det väl att vi inom loppet av åtta dagar har vänt tre 0-1-underlägen. Det är åtminstone ett steg i rätt riktning. Men så mycket bättre som Sundsvall var i första halvlek, så mycket sämre är faktiskt Hammarby än de bästa lagen i serien 2010. Kontentan av det är således: vi är på rätt väg, men det är fortfarande nedåt vi ska ha uppsikt i första hand.