From Official WebsiteVisserligen lyckades man ta sex finalplatser i årets OS vilket kan jämföras med fem i Aten, men tre guldmedaljer glimmar ändå betydligt mer än alla finalplatser i världen.
När jag tittar på det faktiska utfallet för svenskarna och jämför med det egna tipset tvingas jag konstatera hur svårt det är att förutse.
Tyvärr fick jag fel i mina medaljspekulationer där jag - som många, många andra - trodde att Stefan Holm skulle ta guld och att Susanna Kallur, med sin nyvunna optimism och nu skadefri, skulle greja en silvermedalj. Av dessa förhoppningar blev det endast en fjärdeplats!
Många är medierna som delar ut poäng, stjärnor och getingar över de svenska insatserna och jag kan väl tillåta mig att göra det samma.
Låt mig börja med de svenskar som jag tycker underpresterade och som därmed får två OS-ringar:
** Anna Söderberg misslyckades med att kvalificera sig till final, precis som i Aten, och även om man bara har tre kast tycker jag ändå att Anna nu har skaffat sig sådan rutin att hon borde vara säkrare.
** Niklas Arrhenius får samma betyg, men till skillnad från Anna är han helt i avsaknad av rutin från seniormästerskap. Jag vill tro på Niklas som ett framtidsnamn och vi kan väl se hans OS-start som en framtidsinvestering.
** Alhaji Jeng och Jesper Fritz - ingen av de båda stavhopparna nådde finalen trots att det räckte med 5,65. Framför allt tycker jag att Alahji borde ha klarat den höjden i de fina förhållanden som rådde. Jesper hade behövt slå personrekord för att nå finalen och det är kanske att begära för mycket. J ag ser även Jespers OS-start som en investering inför framtiden.
** Linus Thörnblad: Tråkigt nog visade det sig återigen att Linus inte kunde skärpa till sig tillräckligt för att nå finalen. Hans hoppning såg annars skaplig ut och jag kan inte, ens efter att ha sett repriser i slowmotion, förstå vad det är som gör att ribban ramlar ner? Linus har fortfarande en bit kvar innan han är stabil och det hela handlar om att hitta ett slutgiltigt sätt att löpa ansats på. Nu har man experimenterat hit och dit och Linus har helt enkelt inte hittat trygghet i sin ansatslöpning ännu. Därför blandar han rent bedrövliga hopp med riktiga fullträffar. Jag ser dock ingen oro för Linus när det gäller framtida möjligheter. Han kommer att ge oss flera medaljer framöver.
** Carolina Klüft: Tråkigt nog fick inte "Carro" till det alls, varken i tresteg eller i längdhoppet. Jag har tidigare redogjort för varför jag tror att det inte har lossnat i längd. Jag menar att "Carro" är den typen av idrottare som både tål och behöver oerhört mycket träning. Hon hoppade längre när hon var sjukampare och det indikerar att träningen måste skärpas och, framför allt, att det måste det till mer löpträning. I Aten, där hon hoppade längd, mest på skoj, efter att ha vunnit sitt sjukampsguld hade hon 6,73 i kval och 6,63 i finalen. Det säger det mesta. Jag VET att Carro är oerhört revanschsugen och vill visa alla vad hon verkligen kan och redan i nästa års VM kommer hon att ta medalj i längdhopp! Sanna mina ord.
Jag går nu äver till dem som jag ger tre OS-ringar:
*** Susanna Kallur: Trots fallet i semifinalen vill jag ändå ge "Sanna" tre ringar. Genom sitt lopp i försöken visade hon ändå att hon är tillbaka. Detta imponerar oerhört eftersom den skadeproblematik som hon haft sedan försommaren inte har varit av det lättare slaget. Rehabiliteringen i kombination med den träning som varit möjlig har hela tiden balanserats på en knivsudd och det är fantastiskt skickligt gjort att klara detta så som nu skedde. "S annas" revanschlust lyser ur ögonen på henne och hon kommer att ta medaljer i alla tänkbara mästerskap framöver.
*** Magnus Arvidsson: Efter en skadefylld säsong hann Magnus inte riktigt tillbaka till fjolårets stabila, höga nivå. En finalplats och kast över 80 meter vittnar ändå om att det finns en stabilitet och jag tror vi kan få se rätt långa kast i säsongens slutskede.
*** Mustafa Muhamed: Många har tyckt att "Musses" insats var värd mer än tre ringar men det tycker inte jag. "Musse" satsade visserligen för att försöka påverka farten i loppet men var uppenbarligen inte i form. Segertiden 8,10 vittnar om att farten borde ha passat perfekt för en "Musse" i form. Han slutade nu tia på 8,20 vilket är för dåligt. Finalplatsen berättigar dock tre OS-ringar
Resterande aktiva ger jag fyra OS-ringar.
**** Emma Green presterade årsbästa i OS-finalen och slutade nia i en tävling som höll hög klass med hela fyra tjejer över två meter. OS största skräll kom i grenen där megafavoriten Blanca Vlasic tappade guldet till den genomsympatiska belgiskan Tia Hellebaut. Kan Yannick Tregaro och Emma Green hitta rätt med tekniken besitter hon resurser för riktigt höga höjder och jag räknar Emma till de riktigt stora framtidshoppen inför kommande mästerskap.
**** Johan Wissman tog sig till OS-final på 400 meter, en fantastisk prestation. Johans skadeproblem, vilket inneburit omplanering i träningen, var nog orsaken till att han inte orkade med tre lopp fullt ut. Hans semifinallopp var dock av högsta märke, medan det i finalen inte fanns de rätta krafterna. Synd eftersom det hade räckt med 44,76 för ett silver. Wissman har dock visat att han tillhör absoluta världseliten och att han aldrig gör ett dåligt mästerskap. I London om fyra år är det dags för Johan att kliva upp på prispallen!
**** Stefan Holm hade inte turen på sin sida denna gång. Han rev på sedvanligt "Holmmanèr" och ribban kunde lika gärna ha stannat kvar. Något guld var det dock aldrig tal om eftersom Silnov stod i en klass för sig. Jag tror ändå att Stefan hade varit nöjd med en silvermedalj med tanke på hur tävlingen utvecklade sig. Nu blev det emellertid en fjärdeplats för Stefan, för vilken gång i ordningen vete tusan? Vi får alla lyfta på hatten och tacka Stefan för allt som han gjort för svensk friidrott och för alla glädje och alla nagelbitarstunder han har gett oss under åren.
Nu återstår fyra år av gedigen planering och hårt arbete tills det smäller igen i London.
Ulf Karlsson
F d förbundskapten och friidrottskrönikör på eurosport.se
