ScanpixI Berlin i söndags missade Kallur starten totalt, och tappade rytmen och segern under de sista häckarna. Ändå stannande klockan på 12,54.
- Mitt snabbaste dåliga lopp. Jag är glad att det blev en så pass bra tid med ett så pass halvknackigt lopp, summerar Kallur.
- Det finns mycket att jobba på, att få till starten och hålla rytmen över de sista häckarna. Det mest uppenbara var starten, där kan jag ha mycket bättre reaktionstid. Det skulle göra ganska mycket.
Då Kallurs personbästa är 12,49 och Ludmila Engquists svenska rekord 12,47 var det mycket snack om rekord inför fredagens Golden league-gala på Bislett i Oslo.
- Men jag fokuserar bara på att springa fort.
Förhoppningsvis kommer rekordet någon gång under säsongen eller så kanske det inte gör det.
-Visst vore det fantastiskt kul med svenskt rekord, men det är ingenting jag tänker på när jag tävlar.
Det var en avslappnad Kallur som mötte den svenska pressen under det traditionella jordgubbskalaset i Rådhuset. Hon vet att hon har snabba tider i kroppen och oron för lårskadan som förstörde inomhus-VM uppladdningen under våren är nu helt borta.
- Det har inte känts någonting efter loppet i Berlin. Nu behöver jag inte oroa mig, bara gå in och försöka förbättra alla de här små grejorna och få till ett bra lopp. Förra gången, i Berlin, handlade det mer om att bara genomföra ett lopp.
Nu vill Kallur springa fort. Och stämmer bara de där små detaljerna kan "Sanna" mycket väl få fira nationaldagen med ett svenskt rekord.
TT
