Borell: Mourinho, kulorna och kylan

Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Real Madrid vinner säsongens Champions League. Den fantastiske Harry Redknapp och hans Spurs kommer inte att kunna ändra på den saken.

Man gör det tack vare José Mourinho. Ingen läser situationen, ingen står upp som den portugisiske demontränaren och ingen är så duktig på att sniffa fram situationer där det finns omständigheter som gör att det går att växla upp. En föregående tränarregim som inte var uppgiften mogen och ett sportsligt misslyckande är ingångsvärden som blodhund Mourinho vet att hitta.

Företrädaren Pellegrini var aldrig i närheten av att räcka i Real Madrid. Chilenaren var alltför snäll, naiv och osjälvständig. Real Madrids välklädda och mäktiga direktion kunde göra som den ville. De åt upp honom. I Real Madrid gäller det att fylla ut kostymen och det gäller att ta för sig.

Mourinho fyller ut kostymen och tar för sig. Portugisen gör tvärtom mot Pellegrini. I ett mycket uppmärksammat chicken race vägrade han kubbdirektör Jorge Valdano det tillträde till omklädningsrummet han vant sig vid. Det är en krigsförklaring mot en mäktig och väldigt omtyckt direktör. Mycket mer omtyckt än vad portugisen någonsin kommer att bli. Mourinho har aldrig varit en övning i att bli omtyckt. Inte utanför omklädningsrummet, där han är älskad. Där utanför är det presidentens öra och en tillräckligt bra relation till övriga organisationen som gäller.

Inbördeskriget gör Mourinhos sejour i klubben kortare, men det ger honom också de rätta förutsättningarna för att sejouren skall bli framgångsrik.

Vad är då framgångsrik i säsongens Real Madrid? Ligan? Gärna ligaseger, men inte nödvändigtvis. Champions League? Det är den som gäller för klubben med den stoltaste Europacup/CL-historien av alla. Mourinho får helt enkelt inte fallera där och allt annat än semifinal är det misslyckande som gör honom till ett alltför lätt byte för de Madrid-direktörer som väntar på att sätta kniven i ryggen på honom.

Kulorna i Nyon har sagt sitt och det är dags för andra kulor att tala. Mourinho har dem och är dessutom så kallt beräknande att han klarar hur heta situationer som helst. Kallt beräknande, men inte alltför avvaktande och passiv, och colhões, men inte alltför hybris-dumdristig. Tränare kommer helt enkelt inte bättre rustade än så. Ingen oplanerad irriterad-på-Solbakken-tappa-fattning där inte ...

Kristian Borell - eurosport.se