Borell: Regalskeppet Zlatan - ett Vasa i repris?

Eurosport

• Relaterad info :
• Borell: Rätt val - Kim ska sitta på bänken!
• Skadad Svensson hoppas på spel mot San Marino
• Zlatan nöjd efter segern: "Vi spelade bra"
• Matchhjälten: "Målvakten var ute och hängde tvätt"

KRÖNIKA. Hela Europa talar om det nya Milan. Milan stellare! Stjärnmilan! Här hemma har vi Erik Hamréns nya Sverige stellare och Kristian Borell, chefredaktör på eurosport.se, ser all anledning att höja ett varningens finger.

Zlatan Ibrahimovic är den givna gemensamma nämnaren för två lag som medvetet betonar offensiven på bekostnad av defensiven. Erik Hamréns nya svenska landslag gör det precis lika mycket som Milan.

Hamréns Sverige är beväpnat till tänderna. Inte för att försvara, utan för att anfalla. Grötprofet Hamrén radar upp sina kanoner, säger till rorsman att styra rakt mot fienden och söker det direkt dödande skottet. Inget avvakta här inte.

Det vill till att mittförsvaret håller. Mittbacksparet och de båda defensiva innermittfältarna. Mellberg-Majstorovic och Anders Svensson och Pontus Wernbloom. För det är så att det inte ser speciellt bra ut defensivt på kanterna. Inget konstigt med det. Mikael Lustig till höger och Behrang Safari till vänster kommer alltid att vara ytterbackar som ger oerhört mycket mer offensivt än defensivt.

Det är också så att Pontus Wernbloom skall ha platsen bredvid Anders Svensson på innermittfältet. Betongfoten från Kungälv tillför en energi, ett bollvinnande, ett hälskavande och en förmåga att ta sig fram i djupled som är underbara att skåda. Målen är bara bonus. Kim Källström, Wernblooms konkurrent, tillför något annat. En utmärkt frisparksfot och stor rutin.

Wernbloom och Källström verkar ofta upptagna med egna matcher i matchen lite utanför den stora matchen. Spelaren mot sig själv och mot sin gubbe. Deras kroppspråk visar mycket tydligt just det. Men, det finns en viktig skillnad. Källström gör en tredje egen match alldeles för tydlig. Matchen som han går mot den eller de spelare som konkurrerar om samma position. Och det känner lagkamraterna, som får en situation att hantera.

Om du levererar det du skall göra fullt ut, okej. Om du ständigt levererar på topp, okej. Då har lagkamraterna överseende med att du lägger så mycket energi i de där egna matcherna i matchen. Åldern (28 år), rutinen från spel i Europa och den påstådda genialiteten med boll borde göra Källström till en grundpelare i Sverige. Så är det inte. Wernbloom däremot, har lagkamraterna med sig. De ser att han kämpar, river, sliter och blir frustrerad om vartannat. Och de älskar honom. I slutändan handlar det om energi. Att ge energi eller att ta energi.

A. Svensson gick ut skadad i 33:e minuten. Vi får hoppas att han är tillbaka snart och i samma fina slag. Elfsborgs lagkapten har aldrig varit så bra och så klok som han är just nu. Han är ovärderlig eftersom Hamrén väljer offensiv slagkraft före defensiv säkring. A. Svensson är klistret när Hamrén tar de olika delarna och får ihop sitt Sverige. Utan honom är de enskilda delarna just för mycket enskilda delar istället för en harmonisk helhet. Utan honom hade vi haft ett Sverige med ett tungt anfall med Zlatan i en helt fri roll, ett Sverige med ett underbemannat mittfält och ett Sverige med en sådär backlinje.

A. Svenssons förmåga att se till att Sverige inte tappar boll är inte bara viktig när laget tar sats och ger sig iväg offensivt. Hans övningar med bollen, och självklart också Wernblooms krigande, är en del av skyddet av den ytterbackssvaga svenska fyrbacklinjen. De båda åldermännen Mellberg och Majstorovic står för det övriga beskyddet. Den skäggige och den skallige turas om att rycka ut när motståndarna gör livet surt för Lustig och Safari. Jag har inga problem med det. Om du vill spela med ytterbackar som ibland är längst fram i planen av alla är det ett pris du får vara beredd att betala. Och Hamrén vill betala. Han har ju den skäggige och den skallige som torpeder ...

Intressant också att se vad som hände när Johan Elmander lämnade banan till förmån för Sebastian Larsson. Hamrén-protegé Elmander sprang och sprang, men uträttade inte mycket. Det gjorde istället S. Larsson, som såg till att Sverige blev konkret genom att sätta ett patenterat inlägg på pannan på Wernbloom. Elmander eller Larsson? Svaret på frågan är en stafett. Den forne öisaren när hans tyngd behövs och Eskilstuna-sonen när en känslig högerfot behövs.

Ibra då? Vi kan avsluta med att konstatera att det är hans landslag. Hamrén är den som sätter ihop helheten efter att ha gjort vissa val. Ett offensivt Sverige med Anders Svensson som kitt. Kapten Hamrén seglar sitt Regalskepp Zlatan vidare, trygg i förvissning om att han är utrustad med tillräckligt många kanoner för att kunna sänka motståndaren i ett anfallskrig. Den offensiva slagkraften innebär redan i dagsläget en offensiv slagsida. Hamrén får se till att Regalskeppet Zlatan inte kantrar.

Kristian Borell - eurosport.se