AP/LaPresseSerie B-nykomlingen Varese ståtar med den längsta hemmasviten i europeisk toppfotboll. Man spelar där nere innanför velodromen på Franco Ossola-stadion inför dryga 4 000 åskådare. Inte längre bara närmast sörjande, men få med tanke på att vi har ett av fotbollsitaliens mest intressanta projekt framför oss. Klubben gör sin grej i en stad som är så mycket annat än just fotboll. Varese är både cykelnäste och den italienska basketens vagga.
Det har gått lite drygt sex år sedan fansen körde ner elva kors i gräsmattan på Franco Ossola som protest. Mot det orättvisa i att Varese inte släpptes tillbaka i C1 och mot ägaren Turris oförmåga.
Varese skulle återuppstå. Lodo Petrucci vred Vareses fotboll ur händerna på Turri och i famnen på gamla hjältarna Riccardo Sogliano och Pietro Maroso. Sogliano satte klubben i händerna på sonen Sean, tuff mittback som lagt skorna på hyllan. Fyra år senare, sommaren 2008, lämnade Sogliano över stafettpinnen till Rosati, Milano-företagare med rötter i Lugurien, som i ett tidigare skede varit aktuell som ny ägare i La Spezia. Då försökte Rosati få med sig Sean Sogliano. Nu blev det istället Sean som fick med sig Rosati.
45 raka är alltid anmärkningsvärt, men hade kunnat förklaras om det hade handlat om ett lag nere i seriesystemet som storsatsade och lyfte in spelare som egentligen hörde hemma högre upp. Varese gör tvärtom. Sean Sogliano gör tvärtom. Han vet vilken teknisk kvalitet och vilken mental karaktär han är ute efter i sina spelare och ser till att få det. Slovenske målmaskinen Sanel Sehic, lagkaptenen Franco Lepore, insomnade backlöftet Alessandro Camisa ... Allihop in i startelvan på en nivå och ut ur densamma på nästa.
Varese är något helt annat än ett lag helt eller alltför beroende av en viss spelare. Varese är inget Ibra-beroende Milan. Transferfönstret i januari var en fortsatt uppvisning i det tänk som kännetecknar Soglianos Varese. Lagkaptenen och spelfördelareen Buzzegoli ut och ersättaren Frara redan på plats. Tänkte skyttekungen Cellini ut och unga löftet Alemao in. U21-landslagsmannen Mustacchio ut och hårt arbetande andreforwarden Concas in.
Sogliano har också lärt sig att hitta rätt tränare. I sin strävan efter kontinuitet, en röd tråd från ungdomsverksamheten till A-laget, har han två gånger om låtit tränare från ungdomssidan ta steget upp. Först Devis Mangia och sedan Roberto Lorenzini.
Men, ungdomsfotboll är inte A-lagsfotboll och allt kan inte alltid lösas genom att någon tar steget upp. I sin jakt på rätt erfarenhet lät Sean pappas gamle vapendragare Pietro Carmignani ta plats på tränarbänken. Det gick inget bra och Sean fick det tveksamma nöjet att sparka Carmignani. Ett riktigt och viktigt karaktärstest eftersom denne inte bara var gammal vän till pappa Riccardo utan även gudfar till Sean ...
Varese sist i C2 efter fem spelade omgångar och entré Sannino. Eller rättare sagt återkomst för den hetlevrade Sannino, som satt på Vareses tränarbänk 03/04 men snurrade vidare i samband med Varese FC:s hädangång. Han kom med ligasegrar i Lecco och Pergocrema i bagaget och följde nu upp med att vinna uppflyttning med Varese två gånger om. Från C2 till C1 och från C1 till B.
Vilken är då framtiden för Varese? Nöjer man sig med att nosa på Serie A där från sin play off-plats eller kan man bli ett nytt Chievo Verona? Sannino en ny Del Neri? Sogliano en ny Sartori? Rosati en ny Campedelli?
Den tredje och sista frågan är den som är svårast att svara på. Soglianos och Sanninos kapacitet vet vi vid det här laget. Sogliano har bytt flera tränare, några uppsättningar spelare och visat att han kan konstruera, justera och rekonstruera. Han kan programmera för framgång. Sannino har både bytt klubbar och spelaruppställningar i sitt Varese och visat att han om och om igen kan motivera och nå framgång med ett lag.
Jag lämnar Franco Ossola-stadion oerhört imponerad. 3-0 mot ett Albinoleffe utan Mondonico på bänken, visst. Men, framförall det hårda arbetet och energin. Och mest imponerande av allt, lugnet. Det som kommer av att alla vet och litar på den som bestämmer, vet vad som väntas av dem och vet vart man är på väg.
Varese är det andra sidan av myntet. Varese är en kontinuerlig ström av kloka beslut istället för inaktivitet eller störtskur av agerande i kölvattnet på en nyckfull president. Varese gör det i skuggan av det som sker i stora Milan några mil bort och man gör det med en konstant närvaro av unga Milan-spelare som Braida lånat ut till Sogliano.
Och ja, Varese spelar 4-4-2, vet att försvara sig och låter inga träd växa till himlen. Borell är nöjd där i skuggan av det Ibra-beroende Milan.
Kristian Borell - eurosport.se
