ScanpixI måndags stod Elfsborg för en riktig överkörning. Boråsarna utklassade Halmstads BK med 6-0. Den stora stjärnan var 19-åringen Johan Larsson som gjorde matchens två första mål.
På svenskt manér valde han att bland annat hylla Anders Svensson efter matchen. Men han passade även på att prisa sig själv - något som ofta beskrivs som kaxigt i Sverige.
- Det är lite landet lagom över det hela, det ska alltid finnas en gräns tycker man. Det är nästan fult i Sverige att tro på sig själv. Det är synd, säger Johan Larsson.
Men den inställningen har 19-åringen inte alltid haft. För fem år sedan när Johan Larsson anlände till Elfsborg från moderklubben Kinna var han en helt annan person.
- När jag kom från Kinna bad jag nästan om ursäkt att jag fanns, jag bad om ursäkt för minst fel jag gjorde. Men så är det inte i Elfsborg, det har jag lärt mig. Här gäller det fan att visa att man ska vara med. Det har präglat min personlighet utanför planen, jag blir tuffare både på och utanför. Jag var valpig när jag kom hit. Nu är jag kaxig på ett ödmjukt sätt, säger Larsson.
Det hela började förra våren i Elfsborgs U21-lag. Efter en bra försäsong var han i sitt livs form.
- Från våren och till säsongen tog slut kände jag mig jävligt snabb, jag kände mig viktig i laget. Så bra som jag var då har jag aldrig varit förut. När jag började tänka rätt mentalt och lyssnade på vad folk sa kom resultaten. Jag vet hur bra jag är när jag är bra. Alla gör misstag, det är bara att inse det. Det gäller bara att få bort de tankarna, då är jag som bäst.
- Jag har tuffat till mig och slutat att be om ursäkt. Det är ingen annan som gör det. Men det gäller att behålla fötterna på jorden, samtidigt som man vågar ge sig själv beröm när man är värd det. Jag har fått höra från folk som inte känner mig att jag låter kaxig. Men folk som känner mig vet att jag är ödmjuk.
Är det så att många svenskar hämmas i sin karriär på grund av sin "den svenska mentaliteten"?
- Ja, till viss del. Det hänger ihop med att man inte får rätt stöd i sin klubb. Det är skönt att få höra att alla gör misstag, så kommer det liksom alltid att vara. Man måste få lite stöd också, av tränare, spelare eller vem som helst egentligen. Det är viktigt att få höra rätt saker. Min morfar har alltid varit viktig för mig om jag varit bekymrad. Det är liksom "småsmällar man får ta". Det händer alltid skit, det viktiga är hur man tacklar det.
Larsson beskriver sig själv som en öppen och spontan kille som inte har några som helst problem att stiga rakt in i Elfsborgs omklädningsrum och snacka - trots att det är hans debutsäsong i A-laget.
- Jag är inte den tysta typen, och emellanåt är jag också ganska rolig. Men det är svårt att toppa Emir (Bajrami), säger 19-åringen och medger att han har svårt att sitta still.
- Jag är ingen sån som åker hem och bara sätter mig och glor på tv. Jag gillar att vara aktiverad, gå på basket och hockey. Sedan är vi även ett gäng som alltid åker hem till Emir.
Fritidsgård?
- Ja, han har en fritidsgård, han är så himla sällskapssjuk (skratt). Vi brukar vara några stycken som sitter och spelar Mario Kart Wii. Där blir både det ena och andra sagt, det blir även en del sköna intriger. Emir har en del att hämta när det gäller det spelet.
Är du den sämsta förloraren?
- Emir. Han förlorar inte så ofta, men när han gör det blir han vansinnig.
I en tidigare intervju i ALL IN-serien framkom det att spelarna i Elfsborg har en viss dresscode. Om man kommer i fel kläder kan man få sig en och annan gliring.
- Oavsett vad man har på sig blir det väl någon gliring, men det är ingen seriös mobbning. Det är klart att alla försöker hänga med i modet, det blir lite så. Alla vill ju se bra ut. Niklas Hult sätter däremot trenden åt ett helt annat håll, han har blivit hånad för det. Han kom till en träning med skjorta och mjukisbrallor - det var inte så populärt. Men ingen vet om det är sant, det är ett rykte (skratt).
Vem klär sig bäst?
- Martin Andersson eller Stefan Ishizaki.
Varför har du aldrig gjort en juniorlandskamp?
- Jag är lite av en "late blommer". Jag har väl alltid varit en av de bäste i min årskull, men aldrig fått vara med i landslaget.
Är du sur över det?
- Nej, det är jag inte.
Vad är ditt personliga mål med karriären?
- Jag vill etablera mig i Allsvenskan och sedan gå vidare till en större liga i Europa. Jag vill kunna tjäna mycket pengar och ha det riktigt bra. Premier League hade inte varit fel.
En ny Wayne Rooney?
- Varför inte...
Vad talar för/emot att du kommer att bli vår näste internationella stjärna?
- Att jag är ganska rejäl och försöker använda det jag är bra på. Jag spelar inte med små marginaler, det är inte min grej. Jag vet vilka kvalitéer jag har och det gäller att vara smart och använda dem rätt. Ha rätt tajming och löpa rätt i djupled.
- Jag måste bli bättre på att slå ut min gubbe. Det är egentligen inte mitt spel, men det krävs för att bli riktigt bra.
Hjälper Emir dig med det?
- Jag blir chockad ibland när Emir drar igång på träningarna.
Hur många år till stannar du i Allsvenskan?
- Det är jättesvårt att svara på...jag hoppas på att etablera mig. Men det är inget jag tänker på alls.
Jag skriver tre år då...?
- Nej. (skratt). Skriv obestämd tid.
Du vill alltså avsluta din karriär i Elfsborg?
- (Skratt). Ja, skriv det.
Tio snabba:
Taco eller kebab?
Kinna eller Kina?
Kaxig eller ödmjuk? ("Finns det inget mittemellan?")
Pengar eller ära?
Lax eller Max?
Göteborg eller Stockholm?
Konstgräs eller vanligt gräs? ("Skulle det vara just nu skulle jag lätt välja konstgräs")
Knalleland eller Skara Sommarland?
Anders Svensson eller Steven Gerrard? ("Ohh...den är svår. Gerrard är verkligen en favorit, men jag måste ta Anders")
Bajrami eller Salami?
Fredrik Jönsson - eurosport.se
