• Lite goda nyheter... F...

  Föregående

• Bojan tar Ibras plats ...

  Nästa

Pep jubilerar och jag diskuterar med virtuelle Stig.

Imorgon gör Guardiola ingen Ferguson – det kommer ingen tränare att göra – men dock sin 100:e match på bänken och man hoppas givetvis att det blir ett jubileum med seger.

Det är inte konstigt att det redan blivit 99 matcher för El de Santpedor då vi gick till alla finaler förra säsongen. Då blir det matcher av det. Frågan är hur många Pellegrini får göra på Madrids bänk, för Florentino är otålig och kan inte vänta på framgångarna. Han har lagt ut miljardbelopp på spelarköp inför denna säsongen och det måste betala av sig snabbt, och då går det inte att förlora mot Lyon och definitivt inte att eventuellt åka ur Champions ännu ett år på detta stadiet. Men det är ju en returmatch, men jag tror efter att Valdano gav Pellegrini ett ”gult kort” häromdagen, att åker de ur så blir det tränarbyte igen. Tack för den! Vi culés kan bara slicka i oss av grädden som Florentino och andra presidenter i det vita huset vispar åt oss när de inte ger någon kontinuitet åt någon tränare.

Enligt Pep börjar spurten mot titlar imorgon kl. 20.00. Han har säkert sagt ungefär samma sak under hela säsongen, men upprepar ständigt och jämt vikten av att städigt ha total koncentration. Och inför matchen mot Rácing känns det lite som om laget verkligen har laddat batterierna efter nederlaget mot Atl. Madrid. Intensiva träningar och ögon som är som på Pitchers i baseball under en final; totalt fokuserade på en sak; Att vinna. Att lyckas. Att rycka upp sig. Och det tror jag är Peps förtjänst till stor del.

På presskonferensen hade El Mister en intressant teori om skadorna. Han kunde naturligtvis inte uttala sig om varför de kommit så plötsligt, efter sju veckor helt skadefritt. Men han delgav sina tankar om att det kan bero på bristen på taggning efter att ha blivit utslagna ur Copa del Rey. Det är en möjlighet som jag också kan tänka mig. Med alla sinnen på topp kanske man undviker de där snedtrampen eller den där tacklingen från motståndarna och således också skador. Jag vet inte. Pep vet inte. Fystränarna och läkarna vet inte och fortsätter att studera orsakerna. Men att det skulle bero på träningsmetoderna är nog uteslutet då de tränat på exakt samma sätt hela säsongen. Många trodde att Guardiola hade intesifierat träningarna den sista tiden, men det avslår han helt.

Vad som känns bra är att Touré och Chygry är tillbaka. Om de spelar från start vet ingen, men förmodligen är de med i truppen, så skadelistan går åt rätt håll i alla fall. Likaså är Piqué tillbaks efter sin avstängning och inte minst det kommer att bli en förstärkning. Även om ”Piquenbauer” inte nått upp till samma höjder som förra säsongen, så är han en ohyggligt viktig del av vårt försvar.

----------------------------------------------------------------------------

----------------------------------------------------------------------------

Ute i cyberspace möter man mycket underligt och mycket förklarligt. Jag mötte häromdagen något förklarligt.

En virtuell människa var alldeles lyrisk över Ronaldinhos insats mot Manchester United i veckan när AC Milan spelade CL mot britterna. Och visst var han enastående. Fenomenal. Men den här virtuella människan som vi kan kalla för Stig, var nästan förälskad i ”Dinho”. Jag menade att han visst var bra, men att han faktiskt den sista säsongen i Barcelona tröjan gjorde mer skada än nytta. Misskötte sig utanför planen med festande och struntade i träningar av orsaker som ingen egentligen vet något om. Jag menade också att Ronaldinhos nedgång började efter finalen i CL mot Arsenal 2006 då det var Henke Larsson som nästan avgjorde med sina två assist som ledde till mål. Dinho lyste inte direkt i den matchen, men drog ju på sig spelare och öppnade upp och slog fina passningar. Men han var inte densamme som den han var när han kom till klubben 2003.

Stig förfasade sig över vad jag tyckte och menade att Ronaldinho minsann var bra hela tiden i Barcelona och aj var inte en riktig Culé om jag kunde ha något negativt att säga om en så bra spelare. Jag blev t.o.m kallad för Madridista!

Men så fick jag reda på att Stig var 23 år. Jag är 44. Jag lär ha sett mer fotboll än vad han gjort och säkert sett Barcelona innan Stickan ens var påtänkt. Fem år innan han föddes såg jag min första Barcelonamatch mot Málaga med Maradona, vilket inte innebär att jag har något tolkningsföreträde eller vet mer eller kan mer. Men min erfarenhet kan man inte diskutera.

Och jag håller Maradona på samma pidestal som virtuelle Stig håller Ronaldinho och kanske lika felaktigt. Jag älskade Maradona från den sekund han skrev på för Barcelona till idag, via Napoli, Sevilla, Newell’s, Boca, dopingskandaler i VM 94, kokainskandaler, sjukhusvistelser, rehab på Kuba och numera förbundskapten. Fast jag är inte så förtjust i honom som förbundskapten.

Så tänkte jag på cyber-Stigs ålder när Ronaldinho kom till Barcelona; 16 bast! Vilken underbar ålder. Många debuter sker i den åldern och världen ligger öppen. Man är kung av kungar!

Men det är inte bara världen som ligger öppen. Det gör även ens personlighet som hpller på att formas. Man är oerhört påverkbar och man börjar bygga ramarna inför framtiden. Och när man är påverkbar så idoliserar man lätt och är ganska okritisk. Det man sedan intagit av de idoler man fått stannar inom en hela livet i många fall.

Och det var precis så jag var när jag såg Maradona. Jag var också 16 år. Och den idol jag fick då på La Rosaleda är fortfarande den störste för mig. Men med åren har jag blivit mera kritisk. Och det är därför jag också kan se kritiskt på Ronaldinhos jobb den sista säsongen i Barcelona, utan att för den delen påstå att han är en dålig spelare eller aldrig gjorde något för oss, men att han kanske gjorde mer skada än nytta och kanske vore det bättre att ha sålt honom en säsong innan, då hade vi dessutom fått betydligt mer betalt för honom...

Och jag tror att även cyber-Stig skall kunna se kritiskt en dag på det som varit och kanske komma till insikt om att allt inte bara var bra med Ronaldinho. Precis som jag anser idag om Maradona, även om jag fortfarande hyllar honom som den störste fotbollsspelaren någonsin. Men att han skulle vara någon gud som inte får kritiseras, det tycker jag inte. Jag tycker faktiskt att det finns en uppsjö på spelare som gjort mer för Barcelona än Diego. Däribland Ronaldinho...